Nyheter

Din ruta



Recensioner

Son Kite - ColoursProgressive Psytrance
(Digital Structures Records, DIGCD015, 2004)
Son Kite - Colours 01 Son Kite - Other Side
02 Son Kite - Focus
03 Son Kite - On Air
04 Son Kite - Game & Watch
05 Son Kite - Let Us Be
06 Son Kite - The Stars Within Us
07 Son Kite - Jukebox
08 Son Kite - Made To Move
09 Son Kite - Colours

Son Kite - Colours 2004-05-24
Sommaren är här och likaså Son Kites väl efterfrågade tredje fullängdsalbum. Jag river upp paketet och stoppar spänt i plattan i ljudsystemet och låter tystnaden ta an för att välkomna de första tonerna ur dessa svenska ljudkonstnärers nya konstverk. Medan de första tonerna tar an så börjar jag försiktigt att bläddra i konvolutet, och det känns som att för varje sida i konvolutet så tar sig Son Kite med dig ännu ett steg på deras resa, deras utveckling, mot det som kom att bli ett färgglatt och varmt koncept år 2004 på jordens tidsaxel.

Jag får en varm känsla som sprider sig inom mig bara av att hålla i fodralet medan basgången presenterar sig för mina öron…


01 – Other side (09:37)
… och jag får svårt att skilja på om det är musiken som påverkar mig eller om det verkligen var så att solen sken på lite mer när jag stoppade i albumet i stereon. Istället för att dividera vidare i den saken så sköt hjärnan de tankarna åt sidan och signalerade åt mig att detta låter överraskande varmt och gungigt. Det finns ett funk här som jag inte riktigt har funnit hos Son Kite förut, men ändå så finns det helt klart en vibb som visar att färgspiralens första spår, bibehållit lite av det gamla Son Kite-stuket. Detta kittlar verkligen mina öron och om Thomas Ledin och Pripps blå ger en sedvanlig svensson sommarkänslor så ger detta dubbelt så mycket sommarkänslor i alla som uppskattar varm, elektronisk dansmusik.

02 – Focus (08:58)
Skivans andra spår presenterar sig som en lagom seg sömngångare, men utvecklas allt eftersom till ett spår utrustat med ett gung av den tyngre sorten. Jag förundras, då jag ínte alls brukar finna progressiv musik särskilt dansvänlig utan mer lämpad för hemmanjutelse, men här finns det en dansvibb som ständigt gör sig påmind. ’Focus’ når sitt klimax efter en resa beräknad på ungefär sex minuter, och ljudlandskapet känns väldigt brett, men samtidigt väldigt enkelt på samma gång. Det är som en kalastårta som till synes ser väldigt avancerad ut och har en underbar smak, men receptet är lika lätt som pannkakssmet. Det känns lättlyssnat, men samtidigt bjuder spåret på väldigt mycket känslor och mycket precisa ljudbilder, det är helt enkelt underbart.

03 – On air (09:36)
’On air’, som för övrigt redan släppts som singel, är verkligen ett varmt element i vår sommarvärme. Plocka med dig plattan och mata i den i stereon på stranden, sätt på skivans tredje spår och du bör omedelbart vara på din vakt för dina vänner lär säkerligen försöka lägga fingrarna på ditt exemplar av albumet. Om du har lite snälla vänner så låter de förhoppningsvis ditt exemplar vara och införskaffar sig ett eget exemplar, och risken finns att ni alla till slut sitter med hörlurar på er och njuter på stranden – möt solen med ”On air’ i lurarna och inte ens glassen du spillde på dina nya shorts kommer att kunna förstöra ditt humör.

04 – Game and Watch (08:03)
Med antagligen den härligaste basgång jag någonsin hört inom den här typen av musik färdas lyssnaren igenom vackra ljudlandskap på en drygt åtta minuter lång resa. Under mina tolkningsförsök av det här albumet så har jag hela tiden slutat på det här spåret med ett leende av den bredaste karaktären. När ni nu kikar upp så har jag hyllat de tre föregående spåren, men hur kan jag på något vis göra någon kraft i det jag säger när jag påstår att detta är om möjligt ännu bättre?

05 – Let us be (07:38)
Mitt i all extas från ’Game and Watch’ så upptäcker jag att skivans spår går in i varandra, och detta upptäcker jag först nu. Medan spåret öppnar sig så känns igen stycken som känns lite som typiska Son Kite-partier, men jag står ensam i ljudlandskapet av förvåning när varma sommarmelodier börjar avlösa varandra. När man hör ett sådant här spår så känner man verkligen igen skillnaden mellan någon som sitter och blippar lite hemma och någon som verkligen är musiker. Är denna någon råkar vara två, ja då har du Son Kite och låter du dessa två musiker jobba ihop, ja då har du värmen och omtanken i ’Let us be’.

06 – The stars within us (07:43)
Det här albumet bjuder på lite mer annorlunda basgångar, de är lite gladare och känns lite mer känslofulla än det man kanske vardagligen tampas med när man lyssnar och analyserar nysläppt musik. Trots att det här spåret har ett nästan två minuter långt break (hör och häpna), så stannar jag aldrig till och uppmärksammar det. Allting känns som en enda ren resa, och med små detaljer som rör sig i ljudbilden hela tiden så ges man ingen tid att tänka efter – all tid går åt till att omvandla den energi som går in genom örat till energi som sprider sin värme i kroppen.

07 – Jukebox (09:48)
Ännu en glad överraskning landar i öronen när ’Jukebox’ ljuder, och houseinfluerad trance trodde jag aldrig kunde låta så här bra. Med en förkärlek till lite mer monotona tongångar i grund och botten blir detta en perfekt sammansmältning, det återkommande gunget från house tillsammans med en konstant utvecklandes ljudbild i tranceformat, och att lämna plats för lite röster är verkligen en kalasgrej som fler borde experimentera med nuförtiden.

08 – Made to move (09:06)
Alla artister utvecklas med tiden, och det märks tydligt på den här plattan. Saknar ni dock lite av det gamla Son Kite så har ni nog hittat er flashback-guldklimp här. Vid sidan om lite melodiösa utsvävningar så bjuds det på gung och trummor, något som ger en tribalkänsla och känns överlag som något man absolut inte kunnat undgå om man hört någonting av Son Kite förut. Jag gillar de mer melodiösa inslagen, tomt gung med trummor var något av det som gjorde att jag tyckte att Son Kite kanske inte alltid vann min röst, när det gällde deras tidigare produktioner.

09 – Colours (08:05)
Sista spåret tar mer eller mindre sin start där även det första spåret tog sin början. Det går inte nämnvärt mycket långsammare, men det känns ändå som en chans att andas ut efter ha följt med Son Kite på en rejäl resa i sommarvärmen. Det känns som att ljuset tänds på bion, sluttexterna rullar och ett meddelande sänds i musiken som avrundar den totala upplevelsen. Andas ut, blunda och låt den här upplevelsen bli en del av dig, säger mina tankar, vad säger dina?

Summering
Eftersom jag i vanliga fall inte brukar ha särskilt mycket till övers för progressiva tongångar så måste jag säga att jag aldrig trodde att jag skulle överösa en progressiv resa med så mycket varma ord. Son Kite sa nyligen i en intervju att de tyckte att uttrycket ”progressivt” var lite missvisande, och för dem betydde det snarare att man gör någonting nytt, nyskapande och utvecklande. Ja ni Son Kite, detta är sann progressiv tongång som kommer att skänka många leende på dansgolv världen över i år!

Mer information
www.sonkite.com
- www.mpdqx.com/ds

Recension av: Alex (scobbah)  

Son Kite - Colours 2004-05-03
Att lyssna på inledningsspåret The Other side är som att höra en modern version av The Ghost song med The Doors. Trumintrot är skrämmande likt, och jag misstänker att likheterna har en mening.

Att lyssna på det nya albumet Colours är som att resa och uppleva nya saker. I konvolutet står en historia där alla låttitlar omnämns i poetiska ordalag. Hela albumet når på så sätt en helhet som känns väldigt påtaglig. Samtidigt får man en historisk inblick i duons musikaliska företaganden genom åren.

Det började med Minolouge 1999 och fortsatte med Perspectives of... 2001. Trots att det är tre år sedan Son Kite släppte sitt andra album så har de aldrig varit populärare. De gör 80–100 spelningar utanför Sverige om året.

Colours är ett otroligt rikt och varierat album med något som borde beröra de flesta. Här finns stämningar och nyanser som gör avtryck på humöret. The other side är genialisk i sitt trevande och lugna utformande som sedan utvecklas till ett bombastiskt och medryckande spår.

Focus tar vid där Other side slutar på ett harmoniskt sätt som gör att låtarna överlappar varandra perfekt. On Air är en riktigt bra trancelåt där det finns sidospår med härliga synthljud som till slut hittar tillbaka till ursprunget.

Den absoluta favoriten är Game & watch som till en början verkar ganska oansenlig men som sedan exploderar helt underbart självklart och klockrent. Det måste vara den högsta formen av trance.

Made to move är också en favorit som inleds, som man upplever det, intensivt, men som i hälften av låten blir ännu intensivare. Man vaknar upp och känner nostalgins vingslag eftersom basen andas Docklands. Ni vet det där burkiga ljudet av betong och högt tak.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Colours. Det är en av årets bästa plattor och en klar fempoängare. Jag uppmanar alla att ta del av denna fantastiska skapelse!

Betyg: Fem mandariner av fem.

Recension av: Govinda  


Kommentarer

Nirre (djnirre@chello.se) 5/3/2004 - 11:38:23 PM
Kan säga att detta album är bland det mest spelade i mitt cd case..


Knasbas 5/4/2004 - 2:03:06 AM
Gillade skivan jävligt mycket men tyckte det känndes lite löjligt när de snott Jim Morrison rakt av med musik också i första låten


dom (dom@tx-shells.com) 5/4/2004 - 1:30:17 PM
otroligt bra skiva indeed(!!)


Markus (markus@tellus2.com) 5/25/2004 - 10:20:10 AM
Känslorna den här skivan ger får mig direkt att tänka på Underworld. Speciellt spår 7 är väldigt likt men även första spåret har sina likheter.

Jag tycker det är en riktigt skön skiva men den passar klart bättre hemma i soffan än på dansgolvet.


Anti-venom (infected_543@HOTMAIL.COM) 5/25/2004 - 10:35:13 AM
Va sugen jag blev på höra den här skivan!!!!



Magnus (contact@tellus2.com) 5/25/2004 - 1:07:10 PM
Spår nummer 4 är min favorit....Det är ett jävligt bra album....


spat (tidal_music@hotmail.com) 5/27/2004 - 12:54:28 PM
Mycket bra skiva... Även fast jag gillar lite mera klös och knorr än va "son kite" bjuder på. Men jag kan inte neka till att grabbarna kan sin sak. Den förtjänar sin plats i hyllan... p.s. va det bara förvirrade jag som det tog en kvart att få ur skivan ur fodralet? ;) d.s.



Plvs-Vltra (dasWicked@yahoo.com) 5/28/2004 - 10:42:22 AM
Colours är en skiva som håller mycket hög kvalité (för oss som uppskattar denna genre). Speciell fokus på spår 7 "Jukebox". Passa på och kom och lyssna på SON KITE LIVE på Podion, Söder Mälarstand 79, Sthlm. Från kl.20 till 04. 2 dansgolv med grym line-up! Deras DVD kommer att finnas till försäljning på plats!


ken1 5/30/2004 - 4:25:51 PM
Mkt bra skiva och ännu bättre låter den live. Kolla in Lemon 8 remixen på "on Air" på singel versionen. Mmm.. Vi ses på lördag=)



Lägg till kommentar
Namn
Email
Kommentar



Bilder
2002-04-12
Club Caliber 12/4-2002
Foto: Tege

2003-02-28
Gaia
Foto: Trrrph

2003-04-12
ShipTrip
Foto: Magnus G

2003-06-18
Mandarinkväll @ Extend the Weekend
Foto: Magnus G

2005-05-28
Blue Fractal
Foto: Indogen

Bildarkiv »»

Tävla & Rösta
Inga pågående tävlingar eller omröstningar just nu...

Tävlingar
Omröstningar

Crew Print Top