|
Recensioner
| Atmos - 2nd Brigade | Progressive Psytrance |
|
| (Spiral Trax , SPITCD020, 2004) |
|
01 Atmos – Raumwelt Signal
02 Atmos – AI Bummer
03 Atmos – KNS
04 Atmos – Metro Deluxe
05 Atmos – Umbau
06 Atmos – Scent of a Tunnel
07 Atmos – Transmission in Vain
08 Atmos – Ordinary Weekend |
|
| Atmos - 2nd Brigade | 2004-06-08 |
|
Det första som slår mig, när jag presenterar mitt exemplar av skivan för dess nya ägare, är kvalitén på omslaget och framställningen. Det andas seriositet på hög nivå, och det gläder mig att se i en i mina ögon mörk tid som denna, då kvalitén av innehållet på den stora mängden skivor som släpps blir allt lägre, tillsammans med skivornas framställning. Guldklimpar på skivmarknaden, där alla krav på kvalité uppfylls (musikaliskt innehåll, tryck, kosmetisk design och framställning) blir allt färre och svårare att finna, men misströsta inte, det finns fortfarande de som kämpar för att få ut kvalité på marknaden, vilket Spiral Trax försöker påminner oss om med Atmos uppföljare av succédebutalbumet "Headcleaner".
01 – Raumwelt Signal (08:36)
Albumets första spår öppnar väldigt försiktigt och mjukt, och när tempot trappas upp och spåret tar form, allt efter utvecklingen, så känns det så här i backspegeln som att man lekte på dansgolvet och mitt i allt blir överkörd av ett massivt audiotåg. Det bjuds på massiva basar som lunkar framåt som ett ånglok, ackompanjerat av atmosfäriska utsvävningar runt vårt lok, och det hela framkallar känslor och tankar som vandrar i mitt sinne av och an.
02 – AI Bummer (09:10)
Efter ett godkänt första spår så tar jag mig an skivans andra resa, men till min besvikelse så går det lite för långsamt och det händer helt enkelt för lite. En liten housekänsla gör sig påmind då och då, men fortfarande så bjuder inte spåret riktigt upp till dans med ett mysigt gung, utan det känns mer som en slätstruken bok med en otroligt färgstark framsida – det låter bra men det känns inte bra. Tummen ner för albumets andra spår.
03 – KNS (08:14)
Nio minuter av slätstruken terror senare så skjuter skivans tredje spår fart i stereon, och det bjuds på ett lite mer dansvänligt gung och värmen sprider sig genom kroppen ungefär fem minuter in i spåret. Ett helt underbart ljudlandskap omger mig och gör mig sällskap sedan hela spåret ut. Den lilla housevibben ligger kvar, men med sådana här atmosfäriska utsvävningar så kan man inte göra annat än att låta den varma känslan få sprida sig i kroppen och göra sitt för att förändra humöret till det bättre.
04 – Metro Deluxe (08:59)
”AI Bummer” och ”KNS” kändes båda väldigt houseinfluerade, men i ”Metro Deluxe” så tar Atmos och laddar om krafterna för en lite mer progressiv resa i mer tranceorienterade miljöer, även om det fortfarande andas lite monotona tongångar. Det känns lite som en deja-vu från skivans andra spår, det låter bra ljudmässigt men det händer för lite. Jag saknar ljudbilder som engagerar mina tankar och stimulerar mina öron – antingen händer det för lite eller också är det för lättlyssnat för min smak. Jag saknar mer detaljer i musiken som ger ljudbilden karaktär, något som Atmos verkligen lyckades med att ge den senare delen av ”KNS”.
05 – Umbau (07:00)
En hård kick i ansiktet rikare och Umbau presenterar sig för lyssnaren som en överraskning på posten. Monotona tongångar ljuder och en bild av en vinyl som snurrar under nålen på housegolvet i mitt huvud är ett faktum. Det här spåret växlar mellan att vara en lite slö och seg tranceutsvävning till att andas lite house, och det känns inte riktigt som att den här fusionen lyckas något vidare när det skickas ut genom högtalarna på min stereo. Det måste verkligen börja hända saker, loktågsprogg vinner inga priser på mitt dansgolv, men har ni en förkärlek till just loktågsprogg så har ni säkerligen ett spår att avnjuta tillsammans med eftermiddagskaffet.
06 – Scent of a Tunnel (09:15)
Jag känner mig lite besviken över att jag inte funnit några riktiga guldklimpar än på albumet, mer än den senare delen av ”KNS”, men när mina mörka känslor står sig som högst så kommer ett spår levererat, högst passande för att råda bot på mina tankar. Med vackra ljudbilder och en lite drivigare basgång bjuder Atmos upp till dans på allvar, och jag förundras över perfektionen hos de vackra landskapen som omger spåret på dess resa. Detta är kvalité och känsla, en färgglad resa som kittlar alla våra sinnen och lämnar lyssnaren med ett leende på läpparna och tankeställningen: ”Vad var det där?”. Detta är verkligen ett spår som skulle få fler att tillfriskna och leva med ett leende i en annars så dyster och grå vardag. Atmos i globen nästa?
07 – Transmission in Vain (09:44)
Förskräckelsen växer när jag finner mig, ansikte mot ansikte, mot ångloket ännu en gång. Skillnaden här är att här lyckas Atmos att bibehålla med detaljer i ljudlandskapet så att man blir engagerad från spårets allra första början. Det bjuds på vackra ljudbilder och ett dansvänligt gung infinner sig, även om jag tror att denna fungerar bäst som plåster på bakfyllan en sliten söndag. Spårets senare del kan enklast beskrivas med ett ord: underbar. Detta är varm morgonmusik som singlar runt i mitt rum, och jag undrar om det är en slump att alldeles just nu började solen lysa igen genom mitt fönster, för första gången på ett par dagar. Magisk morgonmusik när den är som bäst är ”Transmission in Vain” på hög volym.
08 – Ordinary Weekend (08:30)
Den sista medlemmen av ”2nd Brigade” känns som en vacker nyansering av hur livet och musiken egentligen är. Spåret andas lite toner från den gamla skolan delvis, och det bjuds på härliga atmosfärer och melodier, vävda tillsammans på bästa sätt. Jag slås av att när jag skriver detta, vilka vackra melodier som svävar runt i bakgrunden, och jag önskar att hela albumet hade bestått av ljudmaterial i stil med skivans tre avslutande spår. Detta är helt enkelt smaskens, en härlig avslutning som bonus som smakade utmärkt!
Summering
Jag blev lite besviken allt eftersom albumet fortlöpte, och jag saknade verkligen känslan av själ och substans i skivans första spår. Men med de tre avslutande spåren så känns det verkligen som att Atmos vägde upp och utbalanserade mina mörka tankar, till att ge mig varma idéer och känslor istället. Albumet är ingen fullträff med sina första spår, men med så kraftfulla spår i slutet som verkligen bjuder en på klimaxkittlande känslor så måste jag säga att Spiral Trax verkligen har lyckats med ett kvalitativt släpp den här gången. Jag vill nog inte påstå att de första spåren är på något vis ”dåliga”, utan de är helt enkelt mindre tilltalande för min del. Jag vill att det ska hända saker, och det gör det verkligen under albumets senare del. Personligen kan jag bara önska att hela albumet bjudit på samma sound som den senare delen, men å andra sidan får jag nöja mig med tre höjdarspår att dunka i skivspelaren här hemma under den här sommaren och även i fortsättningen.
Mer information
– www.spiraltrax.com
|
|
|
Sigman
| 6/11/2004 - 8:54:28 PM |
| Härlig recension av Alex som vanligt!
Måste säga att jag älskar trycket i det första spåret.
| |
|
figge
| 9/24/2005 - 6:58:29 PM |
| Transmission in vain är det skönaste jag hört, fruktansvärt bra...
nån som kan tipsa om något liknande, vore det grymt.
westfiggexxx@hotmail.com
| |
|
|
|
