|
Recensioner
| Miraculix - The Arrival | Psytrance |
|
| (Alchemy Records, ALCD011, 2004) |
|
01 Miraculix – The Chosen One
02 Miraculix – Scary Things
03 Miraculix – Hold Them Back
04 Miraculix – Blow It Up
05 Miraculix – Eclipse
06 Miraculix – Defend The Base
07 Miraculix – Search And Destroy
08 Miraculix – Diablo
09 Miraculix – They Have Arrived
|
|
| Miraculix - The Arrival | 2004-06-16 |
|
Thomas Hammarström, för vissa mer känd som Miraculix, för andra kanske mer välomtalad som Örebros fartdåre, är nu albumaktuell igen, denna gång med utomjordingstema men på samma skivbolag som tidigare, Alchemy Records.
Mycket har hänt sedan Thomas levererade sitt första album till musikscenen under hösten 2002, och Thomas har både hunnit med att turnera på alla möjliga och omöjliga ställen på vårt jordklot, blivit intervjuad hos oss på Mandarin och spenderat ännu mer tid i sin musikstudio. När Thomas gav mig albumet så poängterade han att detta album bör avnjutas i hörlurar för optimal effekt, och att albumet skulle ge mig rysningar utan dess like.
01 – The Chosen One (08:42)
Temat på utomjordingar tordes vid det här laget vara lagom dött och uttjatat, men förhoppningsvis skulle musiken vara den nödvändiga vikt för att sätta humöret på rätt balansnivå. Skivans första spår presenterar sig lite som en elak och drivig tonårsmardröm, men när jag försiktigt lossar spännbanden på mig själv och försöker njuta av ljudlandskapet så växlar allt till ett melankoliskt läge. Lite mjukare ljudbilder levereras i ett break, för att sedan utvecklas till en resa som vi väl känner igen och har hört förut. Att det är Miraculix är svårt att ta fel på, och vad pubertetssvängarna i ljudbilden hade i det här spåret att göra förstår jag inte – utan jag önskar att Thomas bibehållit sin mörka ljudbild hela spåret ut.
02 – Scary Things (10:27)
I 142 BPM sätter albumets andra spår fart och bjuder upp till dans, och spåret har ett par partier som låter riktigt bra. Dock så har jag ingen kärlek över till breaks som andas Skazi eller skrikiga uppbyggnader, men trots det så väger de riktigt bra partierna tungt och spåret finner sitt klimax cirka nio minuter in i resan, och med ett säreget kort break så skänker Thomas lite personlighet till även den sortens byggstenar i sitt spår, och därifrån väljer allt att urarta i totalt danskaos.
03 – Hold Them Back (09:40)
Efter en portion drivigt ös senare så blir det dags för en svårsmält kandidat till titeln som skivans mest själfyllda spår. Till en början så finner jag mig funderandes, och jag vet varken om jag gillar spåret eller inte – men efter en stunds dividerande så blir slutsatsen att känslorna talar mer än förståndet. Trots att basen låter oroväckande lik den bas som de bjudits på i spårets två föregångare, så finns det element här som mer eller mindre utmärker sig som något extra, något som Thomas lagt ner extra mycket själ i. De tidigare spåren bleknar i förhållande till den här dansgolvsjätten, och spårets avslutande del bjuder på karaktäristiska danslektioner levererade av Thomas själv.
04 – Blow It Up (07:58)
Jag lyssnar igenom det fjärde spåret om och om igen. Det slår mig hur Thomas utvecklats under dessa två år, och produktionsmässigt har han utvecklats och tagit flera steg framåt. Men jag vågar inte påstå att det är en utveckling i helt rätt riktning heller. Det låter lite väl enformigt och kanske kan ge en tankeställare kring en avsaknad av variation möjligtvis, men samtidigt så är det hårdare, råare och lite mer knivskarpt driv än tidigare. Det sistnämnda får man verkligen ta del av när det är dags för rumpsmisk i skogen under Blow it up’s senare del, men rent allmänt känns det lätt lite enformigt. Det är dansmusik, men frågan är egentligen hur pass bra den här skivan verkligen lämpar sig för att avnjutas i hemmet.
05 – Eclipse (07:03)
Eclipse är ett spår som jag gärna klär av lite mer naket i mina tankar. Jag strippar spåret på lite väl krämiga leads, och genast blir det en skogsjätte i förstaklass. Jag tror gärna att utan dessa retstickor för öronen så skulle det här spåret verkligen göra sig väl både på dansgolvet såväl som hemma för en omgång vid stereon. Det som verkligen gör mig besviken dock är att allting verkligen låter likadant rakt igenom hittills med undantag för större godsaker i tredje och fjärdespåret. Var är kreativiteten när man behöver den som mest?
06 – Defend The Base (09:11)
Blunda, dröm dig bort, föreställ dig att det inte är Miraculix som ljuder i stereon – en omöjlighet. Ännu en gång matas örat med strax över nio minuter ren terror och frustrationen växer till något man kan klassificera som strax under olidlig. Det låter så likt de tidigare spåren med undantag för en tunn röstsampling och ett skrikigt ljud hämtat från stenåldern i ett digitaliserat framträdande. Här finns ingen själ, endast ett tomt och dammigt frågetecken.
07 – Search And Destroy (08:09)
Under förlyssningen av albumet på Psyshop så var detta spår helt klart det spår som lät mest intressant, och att nu ha den fulla versionen spinnandes i stereon gav spända förväntningar som rusade igenom kroppen. Måtte fullversionen låta lika bra som förlyssningssnutten hoppades jag innerligt, och musiken uppfyllde definitivt min önskan. Med goa-vibbar som rullar på ett lite drivigare sound i bästa Miraculixanda levererar Thomas ett av de bästa spår jag hört från honom genom tiderna. Med sköna melodier, atmosfärsiska utsvävningar och färggranna rytmer förför tonerna mitt öra – och detta är verkligen något utöver det vanliga. Varje album brukar ha en ordentlig guldklimp, och jag tror definitivt jag har funnit min guldklimp på det här albumet.
08 – Diablo (08:34)
Efter en serotoninhöjdare i förstaklass som ”Search and destroy” så kändes det som att jag ändå hade blivit något mer tillfredställd, men två spår återstod och mer utsvävningar som det tidigare nämnda spåret efterfrågades av mina öron. I ”Diablo” så leker Thomas med driviga rytmer och skapar en dansgolvsvagga som man snarare vaknar till av än somnar in i. Man vaggas och puttas fram i ljudlandskapet mellan driviga vibbar som blandas ut med en aning känsla – som ljuset från lampan som sprider sin värme i nattmörkret. Frihetsdans på hög nivå med Thomas bakom rodret när ”Diablo” dånar ut ur högtalarna på dansgolvet är helt enkelt ett faktum.
09 – They Have Arrived (07:45)
Skivans avslutning görs i form av en nerpitchad inspelning av utomjordingarnas fikarum. I 130 BPM tuffar basen fram ackompanjerad av röstsamplingar, och det känns inte riktigt som en lite lugnare, på gränsen till downtempo, utsvävning musikmässigt, utan det luktar mer nerpitchat kaos. Trist att det verkligen är så på modet med att avsluta albumet med en lugnare dänga, och fantasin flödar iväg till idéer om hur en avslutning hade sett ut om Thomas hade fortsatt köra fullt ös hela vägen ut. En stukad fot med bandage, sittandes bredvid dansgolvet i skogen låter som ett högt troligt scenario – men nu får jag istället finna mig gäspandes och i rollen som undergiven musiksexist.
Summering
Miraculix uppföljare till ”Detonator” påminner tyvärr mer om fenomenet i filmvärlden – tungviktare på duken som får taskiga uppföljare med en totalbudget som sträcker sig till en dags lön för en strippa i Örebro. Skivans riktiga godbitar är delar ur skivans tredje och fjärde spår, men den absoluta pricken över i levereras i form av ”Search and destroy”, tätt följd av ”Diablo”. Gillar ni verkligen Miraculix och kan kompromissa med att få höra driviga partier men kanske plågas titt som tätt av fantasilösa och återkommande uppbyggnader så är nog detta något som faller er i smaken. Är dock inte plånboken som tjockast för tillfället, och festivalerna hägrar så kanske det är värt att ompröva beslutet att införskaffa den här plattan både en och två gånger innan ni slår till.
Mer information
– www.miraculix.nu
|
|
|
| Ja, jag köpte denna skiva och jag kan inte direkt påstå att jag är nöjd till 100%.
Skivan har sina sköna inslag, men jag tycker också att "Mirculix" kunde skippat dessa fåniga samplingar som åter och åter dyker upp. I princip på varje spår hör man någon engelsktalande röst som bryter på svenska.
Jag gav rätt bra kritik till "Miraculix" på en utav hans senaste spelningar, men jag tappade också smaken lite när jag fick höra att han inte hade kört live.
Jag håller med Alex på ganska många punkter men jag ger också den ett snäppet högre betyg.
| |
|
T E L L U S 2
| 6/17/2004 - 12:01:19 AM |
| Search and destroy är riktigt bra...mer sådana toner Thomas
| |
|
Linus
| 6/17/2004 - 3:29:09 AM |
| Kan inte annat än hålla med alex. När de första låtarna släptes med miraculix kom det som en riktig bomb, låtar som Stop them och Dunder är verkligen höjdare. Jag tyckte inte thomas första album riktigt höll upp till mina förväntningar då efter just dessa två höjdarspår. Men men, jag hade ganska höga förväntningar på detta album men efter den "live"spelning som spat nämnde tidigare försvann alla förväntningar på detta album. Och tur var väl det... Nu slapp jag bli missnöjd...
| |
|
MASUGNEN
| 6/17/2004 - 4:40:07 PM |
| Psytrance är väl en genre i dödsryckningar ändå.
Till techtrance bör vi sätta vår lit.
| |
|
Artax
| 6/17/2004 - 5:21:29 PM |
| MASUGNEN:
Kort sagt, du har fel.
| |
|
Jocke
| 6/17/2004 - 7:55:09 PM |
| Masugnen: Du är ute och cyklar, efter du förra gången trillat och slått huvet i nåt hårt.
| |
|
Stranger From The Dark
| 6/17/2004 - 7:22:13 PM |
| Thomas bjuder på mycket ljud och melodier, men han kunde gott utforska mer udda ljud och ge hjärnan lite skruvade frekvenser att smälta...en sak till är att många element låter väldigt likaktigt mixade... vilket skapar lite tråkighets faktor över albumet. Mer "in your face" grejer skulle göra susen, -> something totaly different.... mer innovativt bas & kick skapande! oxå...
Summering:
Thomas skulle behöva utvidga sina sinnen och testa att skruva till det lite mer(iaf skruva mer på rattarna), kanske mörkna ner det och visa vad "Night time Trance " och "pushy, evil," är!
detta är iaf inte min definition av det, Diablo och Eclipse är bland de mörkaste men mörkheten dövas av alla melodier som är i perfekt harmoni...
mer disharmoni som kontrast kanske mer skruvat ;).... vad vet jag!!
skruva på! psy IT baby...
| |
|
Kenneth
| 6/17/2004 - 9:39:27 PM |
| Inte det bästa man hört av allt som finns på psy marknaden, om han vågar byta synth så kan det bli något *vem vet*
| |
|
Sigman
| 6/17/2004 - 9:52:08 PM |
| Kan säga att detta var den roligaste recensionen jag läst på mycket länge.
Kan också säga att jag håller med Alex fullt ut.
Mycket fin recension.
| |
|
Mr T
| 6/18/2004 - 10:27:40 AM |
| Lyssnade igenom skivan lite snabbt för att kolla vad ni recenserat. Tyckte det lät lite väl mycket fruityloops och dålig mastring. Dessutom väldigt enformigt och ibland lite tråkigt.
| |
|
| Lyssnade igenom hela plattan först en gång. Och ärligt så blev jag lite besviken! Hade verkligen "high hopes" på denna platta. Jag lyssna 2-3 gånger till för att se om jag missbedömmer men den fastnar inte i min smak. Den har ett återkommande tema. Bygger snyggt upp till ett krechendo som inte kommer. Och det flesta låtar forsätter i samma stil. Sista låten var det jag fastna för dock. Men den får med lite glitter i kanten bara godkänt. Produktions mässigt har Thomas i alla fall utvecklas, en riktig boost verkligen, men det håller inte i längden för min smak.
| |
|
Stranger From The Dark
| 6/19/2004 - 2:31:23 AM |
| Mr T ! hehe vad snackar du om?
Thomas gör inte musik i frutiyloops utan cubase 3.7 om jag inte misstar mig, men cubase är det iaf. Jag tror inte att du hör vilken sequencer det är producerat i... och vad spelar det för roll?
mastringen tar ju inte thomas hand om, vad menar du med dålig mastring förresten?
| |
|
| Äter jag en bit tillagat kött skiter jag väl i om en är stekt i en titan- eller gjutjärnspanna. Smakar det bra är jag mer än nöjd. Likaså kunde jag inte bry mig mindre om Thomas producerar i Cubase eller whatever the software.
Jag har absolut ingen platta hemma som vars innehåll är 100% bra. Finns det två spår på ett album som duger är jag nöjd. Vi har blivit bortskämda med Thomas tidigare alster. Visst finns det artister som är bra mycket mer innovativa numera, men Thomas ger oss den där sköna trygga känslan som sossarna inte kunde ge oss efter Per Albin Hansson...
We still love you, you bäd äs battkicker!!!
Mycket välskriven recension förresten, håller med på samtliga punkter.
/Ashgan Storkuk pimp diddy
| |
|
| SOM MAN SÄGER: smaken e som baken! KLUVEN!
Varför gör ni alla ej musik själva så slipper ni som gnäller så mycket vara missnöjda! Då skulle ni alla vara glada och nöjda!! eller hur? Allt skulle ju vara perfekt!... Det gäller både musik, musikstilar och fester!!, samma sak jämt!! det går inte att göra bra musik jämt!! och inte fester heller..och det går tyvärr inte heller att tillfredsställa alla på en gång på en fest, gillar man ej det så går man ej dit! då slipper vi all denna tråkiga kritik, förr i tiden var det aldrig gnäll på varken musik eller fester
(inte på samma sätt som det är idag) utan alla träffades och hade kul tillsammans,det var en underbar stämning! men nu?? ...lite finns ju kvar!! men det e alltid något som måste kritiseras!
Var lite nöjda för att det finns människor som gör ALLT för er!..
// va glada o nöjda
mvh..berre (",)
| |
|
Lysmasken
| 6/23/2004 - 7:23:14 PM |
| Berre: Det e sant, folk gnäller så jävla mycke på fester o musik. Det enda jag tycker e trist är att många DJ:ar (nästan alla) är rädda för att spela riktigt fuckad musik och att om en modig själ gör det vågar folk inte dansa! Kom igen, belöna nytänkande! Måste dock säga att det OFTA är de gamla rävarna som klagar mest...
| |
|
Sigman
| 6/24/2004 - 11:42:57 PM |
| Men all kritik är ju bra kritik... Folk gnäller ju inte alltid för skojjs skull.. Det är väl bra att artisten får feedback för det han spänderat år o dag för att skapa. Speciellt när artisten gjort ett stort kliv i sin musik. Det är ju vad dessa skriver som är viktigt. Annars hade han kunnat skita i att släppa skivan. O Lysmasken kan hålla med dig men detta är inte nyskapande och kan tänkas mig höra flera av dessa spår på fester runt om..
| |
|
Stefan
| 6/25/2004 - 9:01:00 PM |
| Härligt Miraculix
Skitbra skiva ju. Speciellt första låten, den senare långsamma melodin är så vacker!!!
Mer sånt
Mer sånt
Mer sånt
Mer sånt
| |
|
| helt ok platta .. men man blir inte lika gripen av den som man blev av den förra ...
| |
|
|
|
