|
Recensioner
| Artax - Super Position | Psytrance |
|
| (Glowing Flame Records, GFRCD03, 2004) |
|
01 Artax - Aliens on the Radio
02 Artax - Slippery when Wet
03 Artax - Mental Hi-Life
04 Artax - Bouncing Cowboy
05 Artax - Attach the Plug
06 Artax - Flat-Liners
07 Artax - Intrude My Trip
08 Artax - What So Ever
09 Artax - Golden Reciever
10 Artax - Time Flies Away (Bonus Track) |
|
| Artax - Super Position | 2004-10-14 |
|
Sverige har haft en enorm musikexport genom åren, och till skillnad ifrån Israel så har vi lyckats i fler genrer än bara schlager. En av de bidragande krafterna bakom exporten har varit Lars Bergvall, född 1981 och kanske mer bekant för den stora massan som Artax. Det relativt nystartade bolaget Glowing Flame Records, med sitt första släpp i mars tidigare i år (Agni Hotra, GFRCD01), är stöttepelaren som vågar lägga sina kort på Artax – och skriva musikhistoria genom att släppa hans debutalbum.
Låt oss se vad det här går för sa Alex, och vred på volymen.
01 – Aliens On The Radio (08:21)
En annorlunda skivinledning välkomnar oss till Artax välprydda ljuddimensioner, och det bjuds på funkiga och tunga rytmer i en mer downtempovänlig urladdning. Vid första anblicken så verkar inte detta speciellt nämnvärt, men efter att man har lyssnat in sig på spåret så börjar man att dra på läpparna och ordentligt luta sig tillbaka i favoritfåtöljen. Det finns en charm här, och den känns särskilt påtaglig under spårets senare del. Dessa ljudlandskap vaggar in en i en stilla njutning, vilken härlig experimentell resa!
02 – Slippery When Wet (07:50)
Tempot stegas upp ytterligare, men den funkiga vaggan håller oss fortfarande i sitt grepp med en oerhört gungig ljudbild. Det knorras och skruvas lite här och var i ljudlandskapet, men stundtals så känns det aningen torrt. Under spårets två avslutande minuter så vänder Artax dock på steken och breddar ljudlandskapet ytterligare, genom att skänka ett djup i form av melodiösa utsvävningar. Inte riktigt en fullpoängare, men likväl så finns här charmen som framkallar leenden som etsar sig fast på läpparna.
03 – Mental Hi-Life (08:10)
Är ni, liksom jag, frälsta i gamla Logic Bomb-prylar (exempelvis Headware) så har ni hittat er en smakfull frestelse i spår nummer tre. Det bjuds på en melodisk ljudbild med ett atmosfäriskt djup, och det hela levererar en känsla som får en att tänka tillbaks ett par år i musikvärlden. Det bästa är att Artax tydligt sätter ut sin egen prägel på produktionen, och bibehåller sina skruvar för den knorrkänslige dansgolvsbesökaren.
04 – Bouncing Cowboy (08:45)
Med en så pass glad ljudbild att man näst intill kan tro att det handlar om musikalisk ironi, tas vi med på en lite drivigare resa, som inte ligger många snäpp under full-on i fart och fläkt. Med hetsiga och varma melodier pustar spåret fram en skämtsam ljudbild, som torde sig ge ett leende på var människa som har en glimt kvar i ögat i tider som dessa. Lite annorlunda breaks och ett lite annorlunda tema, men det känns lite väl löjligt till och från även för min smak. Jag uppskattar alltid något annorlunda, men det får inte tappa albumets röda tråd helt och hållet.
05 – Attach The Plug (07:35)
Sommar och skog, Artax och Attach The Plug. Nog alltid har Artax en plugg lös när det femte spåret ljuder ur högtalarna, och det växer snabbt till att bli mitt favoritspår på albumet. Stämningen, melodierna, atmosfärerna, drivet, känslan som levereras – allt är så komplett och perfekt. Musiksmideri i Artax verkstad på hög nivå, och vänta bara tills ni får höra spårets avslutande del eka ut över dansgolvet. Jag sitter och skriker för fulla munnar – ös på! Det finns inte nog med ord i mitt vokabulär för att beskriva känslorna som sipprar i kroppen! En klockren tiopoängare!
06 – Flat-Liners (07:37)
Det vankas utrymme för en mer mystisk känsla när albumets sjätte resa tar sats. Med mycket rörelser och ljud som spelar ut mot varandra i ljudlandskapet så tuffar spåret på i ett lagom drivigt tempo, och mina sinnen drar slutsatsen att spåret överlag är helt ok – trots att det inte är något märkvärdigt i jämförelse med den kvalitetsribba Artax själv har satt att döma av albumets tidigare spår.
07 – Intrude My Trip (09:00)
Jag undrar då om inte dessa nio minuter kunde ha kapats ner något. Spårets första del är inte överraskande händelserik, liksom även några moment som infinner sig ju närmare målet vi kommer på denna resa. Klimax tar ett stort andetag och sjunger ut strax efter sju minuter, och det är verkligen guld värt. Det känns fullständigt, djupt och känslosamt inbäddat i dessa toner som spelar ut ur högtalarna. Känslan av att det andas lite äldre takter gör sig påmind ännu en gång, och att spåret sätts i återspolningsläge är ett faktum.
08 – What So Ever (07:58)
Oavsett om jag är pigg, ledsen eller seg och precis har kommit hem efter en lång arbetsdag så fungerar detta som prima socker för kroppen. Tankarna vandrar iväg till solnedgångar och vackra färgspel på himlavalvet när det hela blir tydligt för mig – Artax handlar om intelligent psykedelisk musik som ger utrymme för lyssnaren att tas med på resor för att nå nya nivåer, skapa egna fantasier i huvudet likt bilderna som fastnar på hjärnbalken av handlingen när man läser i en bok. Sätt er på en kulle, blicka ut över det vackra som omger oss – och sätt på skivans åttonde spår i era favorithörlurar.
09 – Golden Reciever (07:07)
För den som avnjuter albumet i stilla ro börjar resan närma sig sitt slut, och med gitarrer som är ackompanjerade av väldigt funkiga och överraskande melodier är det snart dags att ta farväl. Slingorna som spelar i ljudlandskapet för tankarna återigen på mer skämtsamma vägar på samma vis fjärde spåret gjorde, dock återspeglas inte riktigt lika mycket charm i det här spåret som vi tidigare kunde uppleva på albumet.
10 – Time Flies Away (Bonus track) (07:21)
Har du gjort dig en skön plats i din stol och avnjutit ditt införskaffade exemplar av albumet i stillhet så bjuds du här på en överraskning, såvida du inte har tjuvkikat i forum och liknande. Artax agerar generös jultomte och bjuder lyssnaren på ett bonusspår, och det vankas chill-out i sedvanlig anda. Till och från så känns det lite jazzigt och emellanåt förs tankarna iväg till filmmusik, fast ändå med en känsla av Artax stämplat på leveransen. Efter att ha vaggats in i en lite smådåsig dvala är det dags att ta adjö, men jag känner mig inte riktigt redo att släppa taget än. Jag måste lyssna på albumet en gång till…
Summering
Tio spår senare så har jag ännu inte riktigt förstått tanken bakom albumets namn. Något jag däremot kommit till insikt med är djupet i Artax musik, och de tidigare saker som han har spottat ut på andra bolag kan inte vägas in här för fem öre. Det här pryds med något som beskrivs bäst i magiska formler, av mystisk karaktär och av härliga utsvävningar i fräschaste morgonanda. Det är definitivt något speciellt med här albumet och något charmigt, och med tanke på den mängd skivor som släpps i dagsläget så kommer septembers överraskning som en härlig vind i form av ett jewelcase på posten – Super Position är äntligen här.
Mer information
- http://www.glowingflame.com
|
|
|
Sigman
| 10/14/2004 - 9:05:41 PM |
| Härlig recension!
Härlig platta!
Aliens On The Radio och Golden Reciever är riktigt nice!
| |
|
| Måste erkänna att jag inte trodde att detta skulle vara något som skulle falla mig i smaken, MEN faktiskt... skivan har suttit i cdspelaren i bilen i nästan en vecka nu. Favoriter är 5,4,7. Låter inte alls som allt annat som släpps, en bra skiva helt enkelt. Om jag nu måste kommentera något negativt så skulle det möjligtvis vara att jag tycker det är lite många samplingar. Lycka till i fortsättningen Artax och tack för den suveräna bilden som pryder skivan!
| |
|
Markus D
| 10/14/2004 - 11:36:21 PM |
| Superposition har jag fått höra handlar om ett speciellt tillstånd som vissa forskare tror att atomer(eller något liknanade smått) kan befinna sig, i vilket gör att de existerar på 2 ställen samtidigt. De du ;)
| |
|
Tapir
| 10/15/2004 - 1:34:14 PM |
| Superposition är snarare ett namn på en grej som mest används inom mekanik och fysik. Tex om du har två kurvor eller funktioner och superponerar dom så lägger man ihop deras amplitud och får en ny kurva som är summan av de gamla. Tex om den ena kurvan i ett läge har värdet 5 och den andra -5 så kommer summan av dessa vara 0 i den punkten efter superposition.
Praktiska exempel på detta är att du kan ställa upp två högtalare på ett sådant sätt det blir tystare än om du skulle spelat med bara en, på grund av att ljudvågorna interfererar och "tar ut" varandra.
| |
|
ladida
| 10/15/2004 - 5:19:35 PM |
| lite tråkigt att inget sägs om designen på omslag/folder. det är ju allas våran diffus (björn) som även han gör albumpremiär!
skulle våga mig till o gissa på att albumets namn kommer utav framsidans illustration=) det är en riktigt super possition!
har redan vräkt goda ord om lars musikmakande så denna gång är det björn som skall ha creds!
diffus är, liksom lars, en unik kreatör som vi i sverige kan vara stolta och tacksamma över!
urskog och troll...kan det bli mer rätt?
keep it up man o lycka till i fredrikshavn imorn...hoppas jag kommer kunne haka!
peace.
| |
|
| Ang titeln på albummet, så har jag inte läst kvantfysik... Bara en tuff fras jag plockade upp från Discovery Channel... De ni! :)
| |
|
| Jävligt schysst album.. många feta spår med mycket samplingar å skojjiga knorrar.. Egen stil å bra kvalitet på productionen!! de här gjorde du bra lars!
hope to cya sOon!!
boM!!
| |
|
Pluto
| 5/27/2006 - 8:48:20 PM |
| "Discovery Channel... " HAHAHAHAHA
| |
|
|
|
