|
Recensioner
| V.A - Vibration 5 | Progressive Psytrance |
|
| (Midijum Records, MDCD018, 2004) |
|
01 Gaudium – Liquid frequency
02 Symphonix - Submit
03 Casui – Air on a g-string
04 M-Sphere - Stonewashed
05 Cosmic Tone – Execution rmx
06 Mandylion – After dark
07 Mandylion - Nocturne
08 IFB - Timebender |
|
| V.A - Vibration 5 | 2004-11-11 |
|
Progressiva tongångar, tyska älgscouter, en dos kärlek och Vibrationserien. Uttrycken är de många som kan knytas an till Midijum Records, det tyska bolaget som under sin livstid har skaffat sig rollen som vår atmosfäriska progglangare runt hörnet och över havet, med morgonvibbar och finkänsligt dunk som expertområde.
Vibrationserien har tågat på till version nummer fem, och efter att ha avnjutit en kryddig frukost tillsammans med lite debattprogram på tv så var det dags att avnjuta någonting som för en gångs skull inte kommer i flaskformat ifrån ett av Tysklands många bryggerier.
01 – Gaudium – Liquid frequency (07:49)
Antingen ligger fortfarande mitt missnöje kvar i kroppen över att den galna greken fick prata oavbrutet länge i debattprogrammet kontra djurrättsaktivisterna, eller också är bara det här spåret väldigt slätstruket. Det händer inte så mycket, även som spåret har vissa atmosfäriska elementet som skänker ett skönt djup åt detta lunkande dunk. En handfull mer ingredienser är saknade, och segmenthantering a’la copy+paste-teknik är ett faktum.
02 – Symphonix - Submit (06:20)
Skivans andra spår känns som en yrvaken sömngångare, och levererar några breaks som riktigt står ut från mängden. Med eurodiscosamplingar som dels känns helt fel och olämpliga och fruktansvärt löjliga och tafatta så försöker det här spåret att vinna dina örons fulla gunst, men det behövs lite mer ljudlig kärlek än så här för att charmera mina öron i säng efter första daten. Ingen tiopoängare här inte.
03 – Casui – Air on a g-string (09:30)
Vibrationerna trappas upp en aning i intensitet, och vi tar ett stort steg närmare atmosfäriskt laddad full-on, inbäddat i ett progressivt utvecklande lakan som gömmer sig under en tämligen lam produktion med melankoliska inslag. De rullande basarna biter sig själva i svansen medan kaptenen på skeppet Casui förbryllat försöker fly skutan i sista sekund – ett bra outro hade den i varje fall!
04 – M-Sphere - Stonewashed (07:42)
Det har blivit dags att ta upp skivans fjärde spår till avhandling, och med en dos 303 ackompanjerad av tämligen djupa ljudlandskap så känns det, åtminstone inte direkt, som att jag vill dra öronen åt mig. Jag gillar hur röstelementen uttrycks när de cirkulerar emellanåt i ljudbilden, men efter ett tag tappar tyvärr spåret sin röda tråd helt och hållet. Boken började tämligen bra med ett trevande lunk, synd bara att sista kapitlet saknades…
05 – Cosmic Tone – Execution rmx (07:37)
Tanken slår till likt ett bowlingklot som möter sin första kägla i ett ordentligt hårt kast – det här har vi hört förut. Samma basar och element kramas och kivas om och om igen i ett ljudlandskap, som inte känns särskilt främmande från de vi tidigare har fått "nöjet" att bekanta oss med. Trots att spåret trappar upp skivans tempo ytterligare och faktiskt lyckades med att vibrera ner min virknål ifrån subwoofern så känner jag mig blåst på bröllopet – så mycket utlovades och så får man en smekmånad likt den här?
06 – Mandylion – After dark (10:15)
Efter att ha blivit fem besvikelser rikare så är mina förväntningar på resterande skivingredienser måttligt låga. Dock överraskar skivans sjätte medicinboll genom att berätta om sina influenser ifrån goa, och den berättar en hel del mer än vad tidigare öronplågare har samtalat om under sina meditativa sessioner. Det musikdrivna tåget lunkar på tillsammans med ett fylligare sortiment av ljudliga element, och spårets avslutande del är faktiskt helt ok – men det väger tyvärr inte upp helheten tillräckligt mycket för att kunna få betyget godkänd. Tillbaka till ritbordet!
07 – Mandylion - Nocturne (08:16)
Mandylion lyckas klart bättre med sin slutprodukt när de får sin andra chans att visa sin duglighet. Tillsammans med väldigt härliga slingor flätar de ihop ert mentala Jag och bjuder på en roande seans i sinnestillvarons all härlighet. Spårets slut är inget som vinner stående ovationer hos mig, utan snarare stämningen som byggs upp allt efterhand. Perfekt att avnjuta efter en härlig frukost, och ett färgstarkt plåster på de mentala sår den grå höstdagen utanför fönstret sår inom oss.
08 – IFB - Timebender (07:31)
Skivan börjar lida mot sitt slut, och tar ton i ett ljudlandskap som till en början känns väldigt klubborienterat, men som senare utvecklas till att bli det mest skrikiga spåret på skivan och får även rätt att titulera sig som den utsvävning som biter allra djupast på ditt psykedeliska öra. Trots att den inte är särskilt märkvärdig, så besitter ändå spåret någon sorts charm. Spåret är någonting man lägger märke till när det ljuder, men ingenting som bankar på hjärnhinnan när det är dags att sätta på musik i stereon och man förtvivlat försöker att välja en skiva ur samlingen där hemma.
Summering
Saxen slipas, repet klipps av och vi säger adjö till någonting som inte bjuder på några överraskningar. Vi säger adjö till någonting som statistiskt sett innehåller en godbit av totalt åtta möjliga. Vi säger adjö till ännu ett obetydligt släpp i den kommersiella skivdjungeln som härjas av MP3-machetes och präglas av skivdjungelns lag – lagen om att alla konsumenter är dumma nog att kunna födas med vad som helst som må serveras framför dem.
Nej Midijum, vi är inte dumma och jag är av tanken att ni kanske borde ha spenderat lite mer tid vid ert lokala bierhof innan tanken slog er att släppa något sådant här efter ert succésläpp av Silent Sphere – Dance.
Håll plånboken tät lyder mitt råd, då er ekonomiska makt kommer till större nytta i Midijum Records bierhofs lokaler än den nytta som den här skivan någonsin skulle kunna framkalla.
Mer information
- http://www.midijum-records.de
|
|
|
|
|
