|
Recensioner
| Texas Faggot - Pilluminati Cunt Roll | Psytrance |
|
| (Exogenic Records, EXOCD25, 2004) |
|
01 Purkkaleiri
02 Oikeesti
03 Blue light special
04 We will not return
05 Gero gero
06 Paramoncler
07 My little runaway
08 Trancelya
09 Early cry
10 Sunkarma
11 Who needs koneisto (we r homeisto)
12 Lazerlove
13 Agents entrepos (bätre folcke earth rmx)
14 Lone star |
|
| Texas Faggot - Pilluminati Cunt Roll | 2004-11-28 |
|
Snön vilar på tak och mark, och det levande ljuset skänker ett behagligt sken av värme och trygghet denna kalla vinterdag. Men någonting stör den lugna atmosfären.
I min stereo spinner Texas Faggot senaste platta, en leverans ifrån våra kära grannar Exogenic Records, som huserar på andra sidan östersjön, närmare bestämt i Helsingfors. Musiken som ljuder känns varm, analog och munter – och det hela är fint inslaget i ett färgglatt och något annorlunda omslag i jewelcase-format. Mina vänner, det har blivit dags att ta ett dopp i det finska musikhavet, och därmed lämnar vi över spakarna till Texas Faggot.
01 – Purkkaleiri (04:09)
Skivan tar sitt första språng ut i relativt mörka atmosfärer, i ett väldigt drivigt ljudlandskap med utrymme för mycket lekfullhet och överraskningar. Ljudbilden pusslas upp och presenterar sig på olika vis gång på gång för lyssnaren, och inte en lugn sekund utlovas här! Purkkaleiri!
02 – Oikeesti (03:14)
Leendet sprider sig på läpparna och ett funkigt ös strömmar ut ur högtalarna med finsk action! Detta är verkligen en sockerbit för den vars öron beundrar och uppskattar annorlunda musik, och vars skygglappar sträcker sig utanför full-on. GMS, släng er i väggen, för här kommer den finska ångvälten!
03 – Blue light special (04:13)
Det tredje spåret fortsätter att hålla den funkiga flaggan högt, men den bjuder inte riktigt på samma dos ös som det föregående spåret. Dock finns det atmosfäriska element i det här spåret som är riktigt härliga, och skänker ett otroligt djup till lyssnarupplevelsen när man väl har slagit sig till ro i sin favoritfåtölj.
04 – We will not return (04:53)
Jag finner mig själv överraskad ifrån topp till tå när Texas Faggot brummar vidare med sjuka breaks och en bisarr spårutveckling. Det här är svårbeskrivligt, svårsmält och fruktansvärt bra. Det här är något som definitivt får folk att skrika på dansgolvet, men fortfarande så ger det mig en lekfull dos lyssningssession här hemma.
05 – Gero gero (05:14)
Om man skulle beskriva ‘Gero gero’ med ett ord, så är nog det som lämpas bäst kort och gott: psykedeliskt. Det är fullt drag från början till slut och öronen matas konstant med nya toner att smälta. Det känns verkligen inte som någonting man förväntat sig att se i skivhyllan under nyheter 2004, utan snarare som någonting avdammat från förr. Eller är kanske Texas Faggot futuristisk till den grad att han genom en fusion mellan gammalt och nytt är lite före sin tid? Det får tiden utvisa, men fullt drag är det i varje fall!
06 – Paramoncler (05:57)
Efter fem rejält utflippade utsvävningar så kommer det här spåret som en skön avkoppling. I ett lunkande tempo tas vi med på en färd bland atmosfäriska ljudbilder i en något mer tillbakalutad stämning. Spåret tröttnar man dock på rätt fort, men det passar bra in i helheten, som en lugnare strapats, om man har bestämt sig för att plöja igenom skivan i ett streck.
07 – My little runaway (05:02)
Texas Faggot svänger helt om och tar an där det femte spåret slutade. Det bjuds återigen på fullt ös, och vilka sköna gamla inslag det finns här från element som man aldrig hör nuförtiden! Det spritter i kroppen, leendet etsar sig fast och klär läpparna! Det här är ren rejäl dansgolvsdänga – håll i hatten! Mitt vokabulär är för klent för att beskriva det här draget!
08 – Trancelya (05:18)
Vid sidan om att basen är riktigt funkig och skön så har inte det här spåret särskilt mycket mer som attraherar mig. Efter sju spår har man blivit bortskämd med överraskningar, men här finner jag mig själv omgiven av ett ljudlandskap som stundtals känns lite platt, och jag saknar det där extra djupet som satt prägel på de tidigare spåren.
09 – Early cry (04:19)
Nionde spåret är en ny ”Paramoncler”, en något lugnare dos av Texas Faggot som inte är fullt lika tung för öronen att ta sig igenom. Givetvis är huvudingredienserna funkinslag och överraskningar, men här ackompanjerade av en soulig elgitarr. Ett leende väcker det alltid, men någonting som omfamnar mitt hjärta helt och hållet är det tyvärr inte.
10 – Sunkarma (04:59)
Har ni ett hjärta som varmt bankar för driviga melodier inbakade i utflippade miljöer så har ni bestämt funnit er en godisbit här. Funket hålls kvar men det gör inte den mentala hälsan. Jag känner mig utblottad och öronmässigt tagen på sängen, jag trodde inte att någon kunde överraska mig så här, gång på gång. Fem minuters mental terror, men det är en obeskrivligt bra sådan!
11 – Who needs koneisto (we r homeisto) (06:13)
Det elfte spåret är dryga sex minuter ren underhållning för mig. Det känns lite som att Texas Faggot bjuder till parodisk dans, när vi växlar mellan soliga flufflandskap till driviga rytmer. Det är svårt att inte låta musklerna dra åt sig i mungipan åt det här. OBS! Denna ingrediens är inte avsedd för stilfascister!
12 – Lazerlove (04:26)
Jag älskar det sätt som Texas Faggot leker på med miljöerna, för att på så vis få flera olika element att svara på varandra – och låter därmed helheten transformeras till en rytm. Luta dig tillbaka och låt Texas Faggot ta över spakarna för ditt medvetande för ett tag. Huuumm, ah huuum!
13 – Agents entrepos (bätre folcke earth rmx) (06:27)
Lite bigbeatstuk väller över oss när det börjar närma sig slutet, och det här är verkligen en mäktig demonstration av vad Texas Faggot är kapabel till. Ljudbilden är maximalt djup under hela spårets resa och så här mjuka melodier har vi inte konfronterats med tidigare, och det är nämnvärt att de är oerhört vackra dessutom. Men vad elgitarrens comeback har här att göra förstår jag då inte.
14 – Lone star (03:37)
Det har blivit dags att ta adjö av Texas Faggot för den här gången, men sättet det görs på är ingenting jag blir imponerad av. Jag hade gärna sett att det föregående spåret varit det avslutande, med sitt ösiga bigbeatstuk. Istället får vi ett ganska slätstruket och platt studsande, som inte alls är något märkvärdigt om man jämför med det vi tidigare har upplevt på albumet. Den sönderknastrade gitarren är inte heller något jag gärna pyntar granen med.
Summering
För den som gillar melodier men inte när det går för fort eller blir för mycket av den varan, för den som gillar drogsamplingar och trallvänliga utsvävningar – ja den kan sluta läsa här. För den som däremot gillar något annorlunda, någonting man kan dansa till men även avnjuta tillbakalutad i sin favoritfåtölj, för den som suktar efter musik som inte låter censurerad av dagens stilpoliser – ja den har minsann hittat rätt här. Detta är verkligen någonting jag rekommenderar att ni skall köpa om ni känner er träffade av min beskrivning! Fullt ös från början till slut, och Exogenic Records förtjänar ert stöd om ni uppskattar något annorlunda som får fart på er på dansgolvet!
Mer information
http://www.exogenic.com
|
|
|
dr_kanyl
| 11/29/2004 - 12:04:51 AM |
| Texas faggot är bland det galnaste man kan lyssna, HELT UNDERBART!:)
| |
|
| Paramoncler är en killer!
Klara 4 av 5
| |
|
Sayang
| 12/4/2004 - 1:02:00 AM |
| Jo jo jo. Det här är bättre än Finsk Humpa. Purkkaleiri = Tuggummiläger
:)
| |
|
Amos
| 12/7/2004 - 11:41:41 PM |
| Äh vist några bra låtar. Men lite besviken är ja
allt. De kan bättre.
| |
|
plunken
| 12/14/2004 - 3:44:29 AM |
| joo den var helt okej men inte så bra som jag trodde den skulle vara
| |
|
|
|
