|
Recensioner
| Trimada - Devilish | Psytrance |
|
| (TDA, TDACD01, 2004) |
|
01 Trimada - Intro
02 Trimada - Calling in calling out
03 Trimada - Anatomic
04 Trimada - Expression
05 Trimada - Outcoming
06 Trimada - Devilish
07 Trimada - The opening
08 Trimada - Orcs
09 Trimada - Lushbeat |
|
| Trimada - Devilish | 2005-01-13 |
|
Trimada är det senaste projektet att prägla den svenska psytrancehimmelen, ett projekt som utgörs av Tarek Mansur, som tidigare släppt på Digital Structures, och Jonas Andersson, den evigt slitande partyarrangören och kanske mer känd som Berre.
När skivan fick varva runt från spår ett till nio för första gången så blev jag slagen av deras väldigt speciella sätt att kombinera olika stilar, element och atmosfärer. Den dagen någon sätter en pistol mot huvudet på mig och ber mig beskriva Trimadas sound, ja den dagen skulle jag svara att det är en väldigt särskild hybrid mellan techtrans och mer progressiva vibrationer, allting med en känsla av mörkare atmosfär.
01 – Intro (01:20)
Devilish sätter igång med ett intro, som öppnar skivan på ett mörkt och mystiskt vis och som faktiskt känns som något som skulle göra sig väl hemma på ett Silent Hill-soundtrack.
02 – Calling in calling out (08:28)
Med en tung kick i bagaget så beger vi oss ut på skivans första dansgolvssession. Huvudet gungar till något som är repetitivt och ösigt, samtidigt som det är mullrande och industriellt. Det här tåget går inte av för hackor, men även om det inte händer alldeles på tok för mycket så känns det ändå som en lagom dos av alla element hela resan igenom.
03 – Anatomic (07:56)
Tredje spåret öppnar på ett tämligen klassiskt vis, men när basen börjar ljuda så stänger öronen av sig. Jag gillar inte alls känslan av 300 kg jordgubbskräm som pressas igenom en flaskhals, och tankarna landar på slutsatsen att spåret har en del stunder som känns lite krystade. Spårets charm ligger helt klart hos atmosfärerna och trummorna, och lite då och då dyker det även upp en och annan skruv som får den knorrkåte att hoppa till.
04 – Expression (08:29)
Efter att tredje spåret var nära att få infinna sig hos Alex giljotin, så kommer fjärde spåret som en räddare i nöden. Idélampan tänds och mitt sinne gör sig väl med något stort och elakt, som lite grand kan beskrivas som en nerpitchad variant av dagens så omåttligt populära nattmusik. Det här är dock så mycket hårdare och råare, att även den mest inbitne full-on-predikanten får finna sig i att ha konstant gåshud. Det här är definitivt en dangolvsröjare, ett spår som kör över dig vare sig du vill eller inte – dansgolvets vibrationer och du blir till ett, signerat Trimada.
05 – Outcoming (08:48)
Rent associativt så för Trimadas sätt att arbeta med trummor mina tankar till en plats där de stannar vid Son Kites andra album. Det känns som att den progressiva handen har fått lite överdel här, och med vackra atmosfärer så trollbinder Trimada ihop kappsäcken av industrikänslor. Dessvärre så känns nog spåret som en resa som bäst lämpar sig vid hemmalyssning. Jag har en föreställning om att det här spåret lätt kan ge känslor av dansk valiumprogg på dansgolvet, eftersom det faktiskt är något slätstruket.
06 – Devilish (08:52)
Det är dags för sjätte spåret, spåret som bär samma titel som albumet. Och nog alltid är det djävligt – på ett underbart sätt. Det här är utan tvekan det mest känsloladdade spåret hittills på skivan, och med sina inslag här och var med gospel så når verkligen spåret en skruvad klimax. Man kan ju verkligen undra vad som pågår i Tareks och Berres huvud när man hör det här. Det här är pricken över i, spåret som får alla på dansgolvet att skrika samtidigt och ett slutgiltigt besked på att Trimada är här för att stanna.
07 – The opening (07:15)
Spårets titel ljuger inte, det här spåret kanske hade lämpat sig bättre i början av albumet. Tempot skruvas ner lite grand, och det bjuds på ett rikligt utbud av skruv och knorr, allt till lyssnarens belåtenhet. Det här spåret är inget som får mig att vilja hoppa och skrika, men det har ändå sin apatiska förtrollning, en musikalisk vagga som får dig att landa i Trimadadvala. Det hela känns aningen mer intelligent och lite berättande, precis så som jag vill ha det.
08 – Orcs (06:09)
Som om det inte redan getts nog med utlopp för mörker och elakhet tidigare på albumet, så dimper spår åtta ner i stereon som en fräsch överraskning. Det kryper i kroppen av de här dansframkallande rytmerna, och nåde den som klarar av att stå stilla när detta ljuder ut ur högtalarna. Spåret är skoningslöst, uppladdat som bästa Duracellkanin med ännu mer skruvar, ackompanjerade av ondskefulla undertoner. Är det bara jag som tycker det här andas Docklands?!
09 – Lushbeat (08:49)
Det är en minst sagt präktig avslutning som sätter punkt för det här albumet. Med oerhört vackra och djupa ljudlandskap i sedvanlig repetitiv anda vävs det sista kapitlet ihop, och det smärtar när sista ekot studsar sina sista slag och faktumet sköljer över en – resan har nått sitt slut.
Summering
Ett nära tresiffrigt antal Trimadasessioner senare så skulle jag nog bäst beskriva det här albumet som oerhört mörkt, tungt och svårsmält. Det låter helt ok första gången man lyssnar igenom skivan, men ju mer man absorberar dess charm, desto fler detaljer upptäcker man och tankar ersätts med nya tankar med hjälp av skivans fräscha rekreation. Har ni inte bekantat er med Trimada och det här albumet ännu, så lyder mitt råd att besöka deras hemsida direkt för mer information och smakprov.
Här skulle jag kunna säga något klyschigt och intelligent som skulle kunna få er att bli intresserade av den här skivan direkt, men det gör jag inte. Köp den nu, de tre orden beskriver allting jag känner för den här skivan ändå.
Mer information
– http://www.trimada.com
|
|
|
| Alex!!! Tackar så hemskt mycket för din fina recension!!,,Riktigt kul att du gillar skivan!!,,
Jag skulle hälsa från Tarek också!!...kram mannen!!!
TACK IGEN!!
| |
|
| Måste instämma att skivan blir bättre ju mer man lyssnar :D
| |
|
| Spår 6 säger jag bara... :P Å en riktigt bra recension Alex.
| |
|
| joo du berre... :))
Skivan e grymm som fan 2, 6 öser...!!
Ha det bäst berre!!! syns inom en snar framtid!!
boom!!
| |
|
| Skivan låter grymt, faktiskt! Bra jobbat Berre å Tarek!
Ha det bäst!
| |
|
lasseLiten
| 1/16/2005 - 12:44:29 AM |
| Efter att ha lyssnat på promomixen så måste jag gå emot alla här som tycker att plattan var OK. Tycker det på minner lite om avskalat försök till gamla
x-dream men utan att vara nära. Allting har iofs med tidigare referensramar att göra.
Tror detta kanske tilltala en publik som inte har någon större referens och kanske mer är inne i "techno".
Kändes lite som alla recensioner var lite "väl" possitiva och därför kom detta inl. med.
Men gillar man detta så är det bara bra men detta går inte hem här.
| |
|
| skivan är riktigt riktigt bra!!!
| |
|
| trimada är grymt bra....
bra producerat o väl genomtänkt...
byt ut hippien som recenserar för han har väl fastnat i en dreadlock då detta är världsklass!
Ska heelt klart boka Trimada så fort det bara går... :)
KEEP IT UP!!!
Miranda Silvergren
| |
|
| OHHH MY GOD its the coke-fairy speaking!
somebody save us from this disease.
You go Miranda, keep up the "fotoförbud"
| |
|
| Jisses!!!! Jisses sejjer ja bara!! Detta var grymt rått o proggit tungt o mörkt!! Riktigt bra..ojaa!!!
| |
|
|
|
