|
Recensioner
| V.A - Electric Embryo | Psytrance |
|
| (Yage Records, YAGECD01, 2005) |
|
01 Mechanix - Life Lines
02 Toxic - Katarzis
03 Electrypnose - 6h Debout Indux
04 Baphomet Engine - Screams
05 Wizack Twizack - Hallucination
06 Psychotic Micro - Face Of Fear
07 Damage - Resurection Of The Nothing
08 Dark Nebula - Melding Plague
09 Procs - Jerry, Här är Din Framtid |
|
| V.A - Electric Embryo | 2005-06-29 |
|
Västkusten lever i allra högsta grad när musik är ämnet som avhandlas, och ännu ett bolag har berikat staden Göteborg med sin husering. Yage Records med Dj Bröte i spetsen är här med sitt första släpp, och det är även Dj Bröte som står för kompileringen. Plattan betar geografiskt av det mesta med sin artistsamling, och det bjuds på toner ifrån länder så som Israel, Schweiz, Brasilien, Sydafrika, Australien och givetvis finns även Sverige representerat på spår fem och nio. Gör vi en snabb analys av spårlistan så ser vi snabbt att det vankas nattmusik av den lite snabbare karaktären, men dock har en del av de representerade artisterna utvecklats åt vad som för mig är åt det lite mindre bra hållet. Vad jag menar med det är att exempelvis Psychotic Micro gjorde riktigt bra grejer för cirkus två år sedan, men har på senare tid fått ett mjukare sound, något som är till undertecknads besvikelse. Men skivan tas emot med ett öppet sinne – alla älskar vi överraskningar, inte sant?
Omslaget är finskuret i regi av Diffus samt Tias ifrån Swedish Mushroom, och ingen mindre än Tim Schuldt står för mastringen. Detta kan väl bara inte gå tokigt?
01 – Mechanix – Life Lines (07:22)
"Sometimes the mind needs to discover things for itself". Yage Records debutsläpp inleds av funkiga ljudlandskap med israelisk signatur i form av Eldad Ben-Ezry, och det skumpar på en hel del här. Det finns dock en hel drös med ljud här som jag känner är lite väl uttjatade och kanske bäst avnjöts i full-on som levererades för några år sedan, men uppenbarligen vet inte vissa ljud sitt eget bästa – när det är dags att gå i ide. Dock är Life Lines ett helt ok öppningsspår på en platta elementärt sett, och det är dansant och funkigt – en mindre godisbit för den som gillar svängiga basrytmer.
02 – Toxic – Katarzis (07:21)
Skivans andra spår är återigen en ingrediens ifrån Israel, och den här gången levereras musiken av Alon Atias och Avi Aboresi. Spåret rullar på och bjuder på mycket distade slingor under spårets tidigare del. Runt tre och en halv minut in i spåret kommer en längre passage som är riktigt schysst, och självfallet avslutas den i sann israelisk anda med en skrikig uppbyggnad. När allt väl mynnar ut i den senare delen så bjuds det på dansgolvsdriv och rätt trista slingor som känns förlegade och inte särskilt fräscha. Den som har ett hjärta som bankar för traditionell mörkare full-on har troligtvis funnit sin följeslagare här, även om det inte får mig att rynka på ögonbrynen.
03 – Electrypnose – 6h Debout Indux (07:56)
Vincent, som har blivit en av Schweiz mer färgstarka artister under det senaste året, bjuder här upp till dans i pampiga ljudmiljöer. Tankarna förs till termen ”filmmusik”, och det är en god dos driv och knorr som sjunger ut ifrån högtalarna på ett aningen lekfullt vis. Detta är definitivt en av höjdpunkterna på den här plattan!
04 – Baphomet Engine - Screams (0:41)
Tillsammans med brasilianska Baphomet Engine, som utgörs av herr Japiassu och herr Secchinatto, tas vi med på en resa till de rakare basgångarnas land. Drivet trappas upp avsevärt på skivan, och en hel hög av disorienterade melodier och mörkare atmosfärer finns att utforska här för den ressugne. Dessvärre kopplar jag inte särskilt väl med spåret trots att det har sina ögonblick, och slutsatsen min landar på att spåret skräckmässigt inte var titeln rättvis.
05 – Wizack Twizack - Hallucination (06:56)
Det har blivit dags för den första dosen Sverige på skivan, och bakom rodret står Tommy Axelsson som tidigare är släppt på StoneAge Records. Vid sidan om de tråkiga Simpsonssamplingarna så är spåret tämligen lekfullt och visst finns det vissa element som tilltalar undertecknad här, men överlag så saknar jag mer detaljer att fastna för och förälska mig i. Fullt ös med trippiga melodier och gungiga basar, men överraskningarna uteblir.
06 – Psychotic Micro – Face Of Fear (07:08)
Det har återigen blivit dags för Israel att leverera, och den här gången sänds vibrationerna av Mickey Lellouche och Kobi Stavi. För den som har den här recensionens introduktionstext färsk i sinnet så nämndes Psychotic Micro i sammanhanget att de utvecklats mot musikalisk dekadens, och det här spåret fortsätter i ren Skazianda. Finn de största öronplugg du kan hitta, uppsök ett skyddsrum och lås in dig under dessa sju minuter av melodiös Skaziterror.
07 – Damage – Resurection Of The Nothing (07:13)
I sann Chemical Crew-anda och sydafrikansk poptransdekadens ljuder James Copeland med vad som antagligen är, politiskt korrekt uttryckt, det överlägset mindre bättre spåret. Elementen som svider i öronen kan inte räknas på fingrarna ens om du ser dubbelt i tillstånd långt över 1½ promille, och inte ens religion är ett verktyg som kan förklara hur det här spåret kom till stånd att hamna på den här plattan.
08 – Dark Nebula – Melding Plague (08:29)
"Invisible mutant, eradication, extermination, annihilation, invisible mutant, eradication, extermination, invisible, unstoppable...". Luna Orbit ifrån Australien simulerar serotonin i musikform under dessa åtta och en halv minut, och även om jag tycker att Dark Nebula projektet har gått ner sig något och inte riktigt fångat mig de med de senaste plattorna så är det här spåret lite mer harmlöst. Vid sidan om de otroligt tråkiga röstsamplingarna så har det här spåret ett par riktigt mysiga ögonblick och den sista minuten luktar faktiskt lite knepigt – skepp och knorr!
09 – Procs – Jerry, Här Är Din Framtid (06:53)
Det har blivit dags för en omgång Sverige igen, och Mikael Stegman släpper lös det funkiga nöjet och utstrålar en rejält psykedelisk resa – den överlägset med psykedeliska som går att återfinna på den här plattan. Lekfullhet och överraskande är nyckelord när vi avhandlar det här spåret i vår analys, och detta tillsammans med Electrypnoses spår bildar definitivt den här skivans absoluta godbitar. Tummen upp för svenskt kaos!
Summering
Yage Records debutsläpp är en blandad resa som behandlar en hel del ljudliga ämnen. Skivans uppbyggnad är tämligen ok resmässigt, men kvalitén på utbudet är desto mindre ok. Två riktigt bra spår av nio möjliga är inte nog för att erhålla betyget godkänt, även om det handlar om ett debutsläpp. Undertecknad finner sig inte överraskad utan konstaterar snarare att den dekadenta trenden hos en del musiker håller i sig, men den åsikten behöver nödvändigtvis inte delas av alla. En del gillar utvecklingen när det som tidigare varit en del av något möjligen ansett ”extremt” blivit mer lättlyssnat och lättsmält – men själv vet jag varför jag en gång í tiden förälskade mig i dessa då ”extrema” ljudbilder och det jag fann kärlek och tilltro hos då i artistväg finns helt enkelt inte kvar.
Lycka till i fortsättningen Bröte, och med tanke på att detta var Yages debutsläpp så är slutsatsen enkel – framtiden ligger för Yages fötter och det kan bara bli bättre. Lycka till – Yage blir förhoppningsvis någonting att räkna med i framtiden!
Mer information
– http://www.yagerecords.com
|
|
|
2maS
| 6/29/2005 - 9:40:02 PM |
| detta blev för mig en besvikelse med lite väl mycket bregott men de små gnuttorna psykedelia väger ändå upp..
den där Jerry måste va en lyckosam lirare med sådana rytmer framöver, plattans ända höjdpunkt.
längtar så innerligt efter procs album..
| |
|
| Det enda spåret som tilltalar mig efter en förlyssning på saikosounds är Electrypnose – 6h Debout Indux, känns tyvärr inte värt ett köp med bara en guldklimp av nio. Bättre lycka nästa gång Yage! Bra skrivet annars som vanligt Alex.
| |
|
|
|
