|
Recensioner
|
|
| (Devils Mind Records, DVSMCD001, 2005) |
|
01 Atrocious Berserker - Murderer's Suicide Wish
02 Baphomet Engine vs. Electrypnose - Remote Control
03 Metallaxis - Dark Light
04 Silent Horror - Placid On Acid
05 Savage Scream - X-Mash (Devils Mind Remix)
06 Crying Orc - Empty head, Crying Spirit
07 Phobium - Transfiguration
08 Peacespect - Monochrome Night
09 Claw - Symetry (Paranoize Remix) |
Kompilerad av Alex, Dennis & Peter.
Artwork av Kricke @ JKPG Design.
Mastrad av Flo.
Distributerad av Wirikuta Distribution. |
|
|
|
För ungefär ett år sedan så annonserade Devils Mind Records från Örebro att deras samlingsskiva med namnet Refused skulle tryckas upp i 500 exemplar och hamna i skivaffärerna runt om i vår värld. Med en då ganska så egen uppsättning av artister så tar DVSM med oss på en resa med artister planterade världen över. Länge så har skivan diskuterats på diverse forum och communitys och efter en lång väntan har det spridits lite av en hype över den.
Med ett försök att ha ett öppet och rent musiksinne så sätter jag i skivan i CD-spelare men jag kan inte låta bli att hoppas på en skiva utöver det vanliga..
01 - Atrocious Berserker - Murderer's Suicide Wish (07:43)
Med en gnutta humor så bjuds jag på kamikazepsytrance från våra vänner i öst. Japansk sushi levereras av Suguru Akita och jag ryser till lite när basgången dras igång efter en lite längre röstsampling. I ungefär 150 slag i minuten så debuterar Devils Mind i min CD-spelare och det är väldigt psykedeliska miljöer som presenteras i högtalarna. När halva spåret passerat blir jag dock aningen besviken. Ett, enligt mig väldigt långdraget och tråkigt parti tar vid och det händer liksom ingenting. Med en dov bas och urflippade ljudbilder så väntar jag bara på att bjudas upp till dans igen, men jag väntar förgäves.
02 - Baphomet Engine vs. Electrypnose - Remote Control (07:20)
Brasilien vs Schweiz. Tidigare släpp av de båda har påverkat mitt ljudsinne positivt och jag börjar snabbt in i låten att hålla takten och tycker mig glimta ett leende på mina läppar. Jag känner igen Electrypnose delar i låten och anar att rogivande musikmiljöer ska vankas. Solen har precis gått ner och nattvarelserna börjar synas i mörkret. Ungefär så känns Remote Control. I dessa dagar har det blivit populärare med högre takt inom nattmusiken men här bemöts jag av en takt rullandes i 145 bpm. Ren och skär ondska är det inte frågan här utan snarare en vägledning in i ondskans mörkare landskap?
03 - Metallaxis - Dark Light (08:28)
När jag fick höra att detta spår skulle finnas med på DVSMCD001 så blev jag snabbt väldigt upphetsad och glad. Efter att ha satt igång låten så luras jag gång på gång när basgången är på gång att ta vid. Efter att öronorgasmer i form av bas presenteras tas jag med på en hård och brutal resa i nattmiljö med en tung basgång och spetsiga ljudbilder. Otroligt rogivande element smeker mina öron och jag känner snabbt att detta är ett sådant där spår som jag bara måste ut och skaka rumpan till. Det känns som om Metallaxis även har funnit någon form av mening med titeln på spåret. Detta är Dark Light. Mer sådant här skulle inte skada musikindustrin.
04 - Silent Horror - Placid On Acid (06:59)
Från att ha bjudits upp till dans med musik från Grekland så tar jag flyget till Indien och träffar Jigar Shah för nästa dansbiljett. Med 150 bpm så är det driv och ös redan från början. Det händer mycket och ljuden som kommer från högtalarna känns mjuka och behagliga för öronen. Det är rörigt men ändå så ömt. Jag ryser lätt till efter att ungefär halva spåret passerat och någon form av röst i bakgrunden ljuder. Inte alltför större utsvävningar sker i låten men jag känner mig ändå nöjd. Packa väskan, på med dansskorna och följ med på galenskap i Indien!
05 - Savage Scream - X-Mash (Devils Mind Remix) (08:43)
Mitzuki Nishiata brukar aldrig göra mig missnöjd och efter att ha hört orginalet av X-mash var förväntningarna stora före den här lyssnarsejouren. Med en mörkare karaktär än orginalet så rullar X-mash igång och jag väntar med spänning på de kommande delarna av spåret. Det mesta känns igen men jag gillar mörkret han laggt på spåret. En orenare ljudbild har lagts på. Jag gillar verkligen basgången i den här låten, den känns lekfull och värmer i det musikaliska sinnet. När tre minuter har passerat tas jag med på lite drivigare vägar. Med en liten uppbyggnad före ett lite galnare kaos så får man vill benmusklerna lite. När sex minuter har gått finns det ingen pardon längre. Skruv, knorr och driviga element avslutar den här japanska sagan.
06 - Crying Orc - Empty head, Crying spirit (09:38)
Efter Mitzukis mentala slakt tog jag mig en för mig olyssnad akt. En lite snärtigare basgång drar igång låten snabbt. Jag har lite svårt för början av spåret men efter två minuter börjar jag återigen att känna mig rofylld i kroppen. Härliga ljudbilder med driv besudlar mina öron med positiva vibbar. Det hela känns väldigt vridet och det händer mycket hela tiden. Det leks med basen och breaks presenteras här och där. När man tror att det är dags för vilopaus doserar Crying Orc med ännu mer sinneförvridande ljudbilder. Det är inget nattsvart mörker det är frågan om utan det är total galenskap utan dess like som serveras. De sista minuterna är väldigt gemytliga och lekfulla. Känsla!
07 - Phobium - Transfiguration (08:40)
Våra oljerika grannar i väster har hittils inte bidragit alltför mycket till den psykedeliska scenen och de som trollbundit mig främst är PhasePhour. Efter att ha hört Phobium live ett par gånger har jag dock varje gång haft tanken "Wow" efteråt. Med spänning tog jag mig an Transfiguration. Jag känner igen Phobium och de mjukhårda elementen. Det känns hårt men ändå känner jag mjuka vibbar. Svårförklarat. En hårdare basgång hade inte gjort sig fel här och samtidigt som det händer mycket saknar jag en brutalare utsvävning likt de spår jag hört med han när jag varit på fest. Mot slutet så infinner sig danskänslan i kroppen men jag håller endast takten utan att totalt flippa ur.
08 - Peacespect - Monochrome Night (07:22)
Med ett stämningsfyllt intro med en otroligt härlig karaktär öppnar sig Alex och Peters andra släpp för mig. Det känns som om jag befinner mig i en indutrifabrik där tiden står stilla och en stor hammare slår fram och tillbaka. Efter en stund slår basgången i stadig takt igång. Det hela förändras sedan och efter ett break kommer låten igång. En snärtig basgång ackompanjeras med förvridna ljud. Det skruvas fram och tillbaka och en stämningsfull melodi avlöser allt. Man känner igen Peacespect från föregående spår och på något vis känns det fortfarande eget i mitt sinne. Jag hade gärna sett lite mer utsvävningar här och där men det hela räddas av stämningen som jag tycker Alex och Peter byggt upp bra över låten. En vacker dikt avslutar låten på ett annorlunda och bra sätt.
09 - Claw - Symetry (Paranoize Remix) (07:04)
Jag kan knappt beskriva i ord hur jag känner när basgången drar igång här. Det är så perfekt på något vis. Det är hårt, mörkt och elakt. När de skruvade ljuden stämmer träff med basen så presenteras något som får mitt hjärta att gå i taket. Detta är musikalisk konst på otroligt hög nivå. Det var längesen jag kände så mycket för att dansa som jag gör när jag hör detta konstverk. Det är driv, ös och perfekta breaks. Det ligger en härligt mörk karaktär över låten som tar mig med på en nattlig resa i skogen och trollbinder mig. Efter att ungefär fyra och en halv minut har passerat kommer en ensam mörk basgång och fullkomligt kör över mig med serotinin. Gud vad bra detta är! Håll utkik efter Claw och Paranoize's splitskiva som snart kommer upp på Temple Twister Records.
Summering
Efter höga förväntningar och stor spänning så var då Refused avklarad. Som tidigare nämnt så var uppsättning aningen orginell och egen när skivan presenterades. Många av artisterna har hunnit bli etablerade inom scenen och det märks här att det är kvalité och klass på musiken. Refused är allt som jag hoppades på och guldklimparna på skivan måste jag påstå är spår 3, 4 och 9. Med ett otroligt gott förstasläpp så ser det ut som om framtiden för Örebros musikkultur kan bli väldigt ljus. Kommande släpp, samlingskivan Durdom bjuder förhoppningvis på ännu mer sinnesförvridande och mörkare audioresor.
|
|
|
robin pan & peter hood
| 11/7/2005 - 12:30:52 PM |
| en fin liten recension anders =D
| |
|
plunkn
| 11/7/2005 - 8:30:17 PM |
| denna skiva rockar satan :D hela skivan rakt igenom e super :) good work alex,peter o dennis
| |
|
Linus
| 11/8/2005 - 6:55:25 PM |
| Denna skiva anti-rockar rakt igenom. Fin recension med mycket ordbajsning men lite mer ris istället för så mycket ros tycker jag. En bra recension lyfter även fram svagheter och det tycker jag inte den här gör. För mig är skivan något att slänga i soptunnan då det enbart känns som en drös oljud som förstör musiken snarare än att få den att bli mer psykedelisk eller vad som nu är syftet. Jag har förstått att alex och grabbarna vill släppa musik som är i spetsen av den mörka psytransen och några låtar de har valt är godkända, men jag skulle önska att man väljer bort de låtar som bara känns som mesig hemmaproduktion genom att ha använt sig av på tok för mycket oljud samtidigt, och tror att det låter bra bara för att det låter konstigt och mycket. För övrigt håller inte mastringen måttet för fem öre. Tack för mig.
| |
|
| Tyvärr håller inte den här plattan måttet. Är tyvärr tvungen att såga den rakt igenom... Håller med Linus till hundra procent om att soundet/mastringen låter ihåligt och tråkigt, plus att min uppfattning av skivan är rena rama oljudet. Hoppas nästa release blir bättre. Peace!
| |
|
| HAHAHAHAH. Bra kommentarer *not*
Skivan är lätt med och slåss om årets bästa skiva. Skulle lätt kunna bli en vinnare.
Tråkigt för er som inte gillade den.
Men vad hade ni förväntat er egentligen?
Devils minds records. Attans. Namnet säger allt va?
Jag är hel nöjd. Första låten är så bra att jag blir galen. Japanare måste vara heeeeelt.
Mastringen har jag verkligen inte märkt något av. Fast jag kanske har bättre mp3 format än er alla.
Alex, Peter och Dennis. Keep up the good work. Ser fram emot nästa release som fan. Är stolt över att ha er skiva här i min hand, öh menar på min hårdisk ;)
Peace out fuckers..
/Johan Öhman - Cannibal Syndrome Records.
| |
|
| Ok om man gillar skivan eller inte är en åsikt, men att sitta och vara "ljudtekniker" och klaga på mastringen och att den skulle vara ihålig ??
Vet ni ens vad man gör vid en mastring?
Om en låt låter skumt eller som en annan skulle påstå "ihålig" så kan jag säga att det är troligen till 99% av fallen just mixen som inte håller måttet.
Vilket jag tror är i detta fall , då det inte är Astrix eller herr Posford som är artisterna utan väldigt underground producenter som garanterat inte har Posfords eller Avi Shmailov bankkonton och därav inte $$$$$-studios vilket HAR en påverkan på Kvaliteten.
OCH även om nu det skulle vara mastringen som är den felande faktorn så ja kan det vara charmigt med lite distortion, men det är åter en smaksak.
Tack för ordet , aaaouuuum
| |
|
| Johan Öhman: Jag tror att jag svimmar när du säger att första låten "är så bra att du blir galen". Jag började lyssna på skivan och efter cirka 2, 3 minuter ville jag bara stänga av. Första låten är bland det sämsta på mycket mycket länge, men gillar man **** så är det upp till var och en. Andra låten på skivan har några okej moment, även sista spåret. Jag tycker iaf att det komiskt att du sätter ett så högt värde i första låten. :)
En ljudingenjör: Öhh tror du jag skulle kommentera något jag absolut inte vet någonting om? Ingen idé att du ens lägger ner energi...
Peace!
| |
|
| -Jag kan allt! ingen ide och diskutera för du har fel oavsett vad du säger.
Bra jobbat! den attityden gillar vi, fortsätt med den!
| |
|
| Denna skivan är lätt en av de grymmaste releaser som släppts. Det bjuds på fest och fartfyllda toner med mycket psykedel :)))
Inget att klaga på, talangfull platta whatsoever.
/PM - Cannibal Syndrome records
| |
|
2maS
| 11/9/2005 - 9:11:13 AM |
| helt underbar skönsång o trallvänliga visor att massera knopp o kropp med, rakt igenom. inga obehagligheter i denna dos ordentlig musik och extra plus till det söta omslaget.
| |
|
Linus
| 11/9/2005 - 2:42:10 PM |
| Jag har köpt skivan (obs, äkta, fysisk skiva) och det är den jag dömmer, skulle aldrig i mitt liv drömma om att dömma hur en komprimerad piratkopia låter.
| |
|
Nicke
| 11/9/2005 - 3:38:48 PM |
| Kan förstå att det är för mycket att smälta för vissa men stå på er, det här är psytrance om något.
ni har en skara som tycker ni är fetast redan och då är det ju bara erat första skivsläpp. Lycka till med framtida släpp ;)
Undrar förresten varför linus köpte skivan om han inte gillar den?
| |
|
Linus
| 11/9/2005 - 4:05:53 PM |
| Börjar kännas lite mycket forumstråd med massa tjaffs här men okej jag svarar=) Jag spelar själv mörk psytrans ute (www.dj-linus.tk) och köper allt som ser intressant ut och det gjorde denna skiva.
| |
|
| Linus, om du klandrar denna skivan och samtidigt spelar "mörk psytrans" som sagt så undrar jag vilka artister du drar dig åt...
| |
|
| väntar med spänning på att höra denna iaf.. :)
| |
|
| Spat: Som det ser ut nu så sitter du och ger kommentarer som inte är korrekta, tyvärr!
Vid en mastring så ser du till att nivåerna är lika på alla spåren ev att du använder lite eq men inga sånna mängder att man skulle kunna skapa ett IHÅLIGT sound, allt som ni sitter och klagar på är mixen på låtarna och inget annat.
En annan sak som ni inte heller tänker på är att ni har 9 låtar alla mixade av 9 olika människor med varierande mixkunskaper, alla som har olika ideer om hur just deras låt ska låta.
Därav så blir det också olika karaktärer på låtarna, och ännu en gång !! INGET som har med mastringen och göra
| |
|
SpralleKalleMedEnNalle
| 11/10/2005 - 10:17:12 PM |
| Jag har inte lyssnat på skivan än så jag ska inte skriva någon kommentar ...
| |
|
Johan Öhman
| 11/12/2005 - 8:15:19 PM |
| Spat: Attans. Hoppas du har mjukt golv hemma då.
| |
|
A.
| 11/14/2005 - 8:42:50 PM |
| Synd att låtarna är så lika.
Känns lite som Thunderdome från 94, bara fullt ös medvetslös, men det kanske är meningen.
Folket har bytt ut E och kokain mot en combo av tjack, meskalin och rohypnol.
Efter ett tag blir det lite drygt. Även fast det är kaos i vissa låtar så händer det liksom ingenting speciellt.
Vad som kännetecknar låtarna på skivan är enligt mig:
- slumpartat noise upphackat i 16-delar
- monoton 16-dels sawbasgång, som byter tonart ungefär 3-4 ggr genom låten (från F till C och sen tillbaka igen, typ).
- slumpmässigt panorerade noise-ljud med ganska mycket reverb på
- 16-dels "spott"-ljud
- slumpmässigt pitchande ljud (upp och ner, ner och upp), upphackade i 16-delar.
- hipass-filtrerade saw-knorrar
- avsaknaden av harmonier/melodier i rätt tonart i förhållande till basgången.
Phobium - Transfiguration är nog albumest bästa låt.
Fan vad hård kritik det där blev, men ni som gillar hårt och skoningslöst i 60 minuter i sträck, kommer nog älska det här!
| |
|
trobal
| 11/16/2005 - 10:06:42 AM |
| Hårt och skoningslöst? Låter visst som jag måste ta o beställa det här lilla underverket då
| |
|
| Efter att ha läst alla kommentarer var jag ju bara tvungen att lyssna på den här skivan och ja, som en del sagt, mycket oljud; and that is what I like!! :D
En del riktigt schyssta spår, men som nån annan oxå sa: det är lite slätstruket, lite mer variation på spåren hade inte skadat.
Men överlag så låg den helt i min smak :)
| |
|
| Om denna plattan är gjord med själ och hjärta så undrar jag hur det står till med era själar..
Peace out!
| |
|
zake naio
| 6/20/2006 - 12:59:25 PM |
| Robert : troligen som min. Totalt Jävla Mörker.. både denna och durdom spelas ofta hemma.
| |
|
|
|
