|
Recensioner
| Starseed - A Million Hz Away | Psytrance |
|
| (67 Records, SSMHZ67013, 2005) |
|
01 Starseed - Memory Moog
02 Starseed - Imagic
03 Starseed - Prisma
04 Starseed - 13 Years Later
05 Starseed - Hillbilly Abduction
06 Starseed - Roswell
07 Starseed - A Million Hz Away
08 Starseed - Avante Guardian
09 Starseed - Pleiadian Agenda
10 Starseed - Dogon Rotor |
| Omslag av Gnomosapien. |
|
| Starseed - A Million Hz Away | 2006-01-06 |
|
Jeremy Barnes har hållit på och vridit på synthar och komponerat sedan 1994. Minns ni Vagrant-plattan som vi uppmärksammade hösten 2004 på Mandarinen? Den plattan låg Jeremy bakom och nu har han putsat liv i Starseed, ett projekt som bland annat släppte en tolva tillsammans med Bioforce på tyska BTM 1997.
Jag gillar plattans kosmetiska utformning. Det osar lite oldschool fast i en fräschare tappning. Kikar man i konvolutet kan man utläsa att Jeremy blir gästad på diverse spår av sina vänner, och det handlar bland annat om didgeridoo, flöjt och sång.
01 – Memory Moog (06:38)
”Harmony is produced by its principle”. Spåret introducerar lyssnaren till Jeremys dimensioner och under dess första två minuter fylls ljudutrymmet med smakfulla element medan fundamentet sakta byggs upp. Nog alltid tycker jag mig känna en doft av lite österländska element här med. Jag vill minnas att Jeremy har en förkärlek till sci-fi, och effekterna som vilar över rösten som talar känns som något som går att återknyta till just hans förkärlek. Nära fyra minuter in i spåret sadlar Jeremy om och hela karaktären flyttas ett steg närmare full-on med driviga basslingor men fortfarande omsluts det hela av element som andas mer progressiva toner och kraften vilar hela tiden på atmosfären. Ett bra öppningsspår och en överraskning för undertecknad som inte anade detta från Jeremy.
02 – Imagic (06:53)
“Later that night we found you”. Här torde skivans stora gap ligga för min del och det luktar hybrid när psytrance och synth möts. Vi lunkar på i transiga miljöer medan en röst mer eller mindre håller oss i handen under större delen av spåret. Det här spåret ”gör det” helt enkelt inte för mig då varken rösten eller elementen som huserar i spåret berör mig.
03 – Prisma (06:40)
Det spred sig en olustig känsla i kroppen efter att ha tagit itu med förra spåret men jag blir bönhörd när tredje spåret förför sig med sin driviga kraft, vackra morgonmiljöer och sköna stämning. Detta är perfekt trans för morgontimmarna med en avskalad mängd påtagliga detaljer (som kräver koncentration) och istället en mer flytig och drömsk känsla genom atmosfäriska ljudlandskap.
04 – 13 Years Later (07:06)
Skivans fjärde ingrediens bjuder på mer morgonmusik och flöjten som är inbäddad i det här spåret (av Sophia Svensson) är otroligt välljudande. Det här spåret ger lite sommarvibrationer trots kylan som vilar mot fönstrets utsida, och det här skulle definitivt försätta dansgolvets invånare i välmående trans om det fick ljuda i en sommarmorgon. Jag hoppas på att få höra det här spåret i sommar.
05 – Hillbilly Abduction (01:18)
“What? You remember Sue Ann’s titties? Man those titties were like milk and honey. Titties like milk and honey! Do you hear something?Jesus christ, oh my god! What the hell is that!”. En dos humor huserar på spår fem när sydstatsdialekt sprider sig i rummet och våra öron får bevittna en kidnappning av ett par stackars hillbillies. Ett glatt inslag på plattan!
06 – Roswell (08:24)
Nog alltid finns här en tydlig röd tråd som spänner sig över dessa åtta och en halv minut, men det saknas någonting som får mig att koppla till det här spåret. Det bjuds på melodier och atmosfär serverat på ett fat av gungiga basslingor och det låter inte dåligt, utan det känns bara inte som en godisbit för mig och öronen tröttnar fort på det här spåret.
07 – A Million Hz Away (07:32)
Dags att beta av spåret som bär samma titel som albumet. Det är inte fullt lika drivigt som tidigare ingredienser på plattan men istället något tyngre. Vissa element här sjunger riktigt väl i mina öron, men en vocoder-liknande röst äter upp stora delar av upplevelsen för mig. Om tidigare spår varit kusligt nära full-on så tar skivan ett rejält kliv närmare tyngre progressiva tongångar nu, och spåret bildar ett gott element på albumet. Om det ändå serverades utan rösten.
08 – Avante Guardian (08:05)
Vi ökar på drivet en aning och det gungar på ordentligt medan vi reser igenom melodiska ljudlandskap fyllda av atmosfär. Spåret framkallar någon sorts lätt hypnos med att stundtals leverera något monotona element medan andra element utvecklas. Jag upplever den här ingrediensen som en av de mer emotionella på plattan och det torde definitivt få ett dansgolv att röra på sig. Tungt, gungigt och varmt.
09 – Pleiadian Agenda (08:06)
”This is a testfligt”. Det här spåret väcker lite nostalgivibrationer i kroppen och tankarna förs till gamla tv-spelsdagar. Spåret upplevs som något lekfullt med breda rötter, och nog alltid får jag stundtals lite goa-vibrationer med. Det finns några ögonblick här som är riktigt härliga, även om jag överlag inte riktigt kopplar fullt ut till spåret.
10 – Dogon Rotor (07:59)
Här bjuds det bland annat på utsvängningar till didgeridoons värld och spåret känns en aning tillbakalutat, en passande avslutning på ett album som detta. Detta torde bli ett av de spår jag håller närmare hjärtat ifrån den här skivan, för dyker man ner i det här spåret så finns det en hel del att upptäcka. Tummen upp!
Summering
Efter att ha avnjutit den här plattan ett par gånger i stereon så tycker jag ändå att det är svårt att betygsätta plattan. Något man definitivt bör nämna är att lyssnar man in sig på Jeremys musik så upptäcker man att han har ett eget sound. Spåren har oftast tydlig karaktär med röd tråd och det kanske inte alltid är så trippat men ändå är detaljrikedomen oftast stor. Här får vi en rejäl dos morgonmusik och även om jag inte kan skriva under på att allting faller mig i smaken så finns här ändå ögonblick som definitivt gör det. Önskar du att pröva på något som är lite annorlunda som vandrar längs stigar i morgonanda så kan detta vara ett potentiellt inköp att spana in. Min slutsats stannar vid att skivan är definitivt inte dålig utan det är värt att lyfta fram att det snarare handlar om att jag inte kopplar väl till spåren i sig på grund av smakpreferenser och inte på grund av bristande kvalitet.
Favoriter: 3 (!) och 10.
Mer information
– Starseed @ Mandarin
|
|
|
| Tack Alex. Du är en pärla.
| |
|
|
|
