Gen6 släppte sitt första album Genesis förra året och är en av Sveriges mest aktiva dj:s och låtskrivare inom Progressivetrance och Psychedelictrance. Hon beskriver sin musik som ett lite mer mörkare alternativ. Just nu är hon ute och dj:ar mycket världen över.

Patrik: Berätta kort om hur Gen6 skapades.

Paulina: Jo, det var en gång för längesen så.. Hehe, nej men allvarligt så finns det inget ögonblick där jag satte mig ner och bestämde mig för att skapa musik och dj:a under aliaset gen.6. Namnet var först bara en rolig grej som flög ur efter en kväll med öl, godis och en stor hög mangafilmer och allt eftersom så hängde det bara med.

Patrik: Varför just namnet Gen6?

Paulina: Jag är väldigt fascinerad av mystiken kring olika religioner och efter att ha läst en passage i första moseboken, som beskrev vad jag kände inför framtiden just då, så blev det gen.6 (som står för en förkortning av genesis kapitel 6). Så här i efterhand har det faktiskt varit ännu roligare att få höra vad folk tolkar namnet som. Så egentligen är det mer spännande att inte berätta vad den ursprungliga innebörden är.

Patrik: Hur länge har du producerat Musik?

Paulina: Oj, det beror på hur man räknar, jag började komponera låtar med piano ackompanjemang när jag var mellan 12-13 år. Men elektronisk musik har jag inte sysslat med i mer än fyra-fem år.

Patrik: Hur känns det att vara tjej i en scen där flertalet producenter/låtskrivare består av män? Spelar det någon roll?

Paulina: Det känns helt ok faktiskt, allt är ju vad man gör det till och lägger man inte en barriär mellan manligt och kvinnligt så blir det heller inte så isolerat som man annars kan tycka, för det går ju inte att komma ifrån att tjejer är underrepresenterade i denna bransch. Men för att beskriva hur jag känner det så ser jag mig inte som en tjej bland killar utan låter musiken tala för vem jag är istället.

Patrik: Vad/vem fick dig att börja göra musik?

Paulina: Det vet jag faktiskt inte, och det vill jag nog heller aldrig få insikt om. Jag gillar att ta reda på om hur saker och ting fungerar, men så har jag också den dåliga egenskapen att när jag väl vet principen för ett fenomen så blir det ointressant och då söker jag mig till nästa ämne som fascinerar mig. Så vad som får mig att börja nynna på en melodi eller att sätta mig ner och leka med rytmer är min mystik som jag inte vill ha förklarad.

Patrik: Har du någon speciell inspirationskälla? Vad jag har förstått så har din mor peppat dig genom livet till att bli en proffesionell musiker? Någon annan förutom henne?

Paulina: Ja, min mamma ville ju gärna se mig som konsertpianist, så när jag fyllde fem började jag spela och satsade mycket på det, men tyvärr så var det nog lite för tidigt och jag tappade intresset att öva när jag fyllde 14. Men jag är mycket tacksam för att ha haft kontakt med musik i en så tidig ålder för den känns som en naturlig del av mig och inte något som är inlärt och tänker jag i de banorna så är nog detta den starkaste drivkraften för mig för att den kommer ur det undermedvetna. När det gäller inspirationskällor så är det allt ifrån känslor till olika ljud jag stöter på, men det finns nog inget som sätter igång min kreativa åder så mycket som klassisk musik.

Patrik: Vad började du med först. Att dj:a eller att göra egen musik?

Paulina: Egen musik, dj:andet var först bara tänkt att vara en hobby men sedan så märkte jag att det faktiskt var en given kombination.

Patrik: Vilket är roligast?

Paulina: Den musik jag skapar just nu är väldigt kopplad till den jag jockar och de påverkar varandra hela tiden. Jag kan nog säga att de funkar som två olika kompisar - om jag leker med den ena hela veckan så blir det tråkigt och enformigt så då saknar jag ju den andra och vice versa.

Patrik: Du spelar en ganska stor variation av musik och skapar dessutom det samma. Hur kommer det sig att du aldrig fastnat för en speciell stil inom trancescenen?

Paulina: Min musiksmak är väldigt bred, och så som det ser ut just nu på musikmarknaden så har det nog aldrig funnits så många olika genrer och dessutom möjligheter att lyssna på det man är intresserad av - även hitta stilar man aldrig hört talas om förut. Så därför känns det begränsande att binda sig till en stil när kombinationerna är oändliga.

Patrik: Du har det senaste året spelat i Italien, Danmark och Österrike. Har det varit bra spelningar? Några upplevelser utöver det vanliga?

Paulina: Javisst de har varit helt underbara. Det är tacksamt att få åka till olika platser där alla man möter är inställda på att ha det roligt och visa dig den bästa sidan av deras partajkänsla. Så jag är jätteglad över att ha möjligheten att få lära känna nya människor, få dem att dansa och ha roligt och dessutom få spela den musik jag älskar på värsta volymen!

Patrik: Skiljer sig trancescenen mycket från den i Sverige i ovannämnda länder eller är den i princip samma?

Paulina: Det finns nog ingen scen som är lik den andra när man jämför länder med varandra, och det ser jag inte som något negativt utan själva tjusningen med att åka utomlands och få uppleva något man inte gjort innan. Jag hör ofta folk som tycker att vi svenskar är "fattiga" scenmässigt sett genom att det är svårare att ordna evenemang (stora som små) pågrund av tillstånd och öppettider med mera och det är ju en annan femma. Men Sverige har en mångfald av grymt bra artister och det finns många arrangörer som kämpar på och försöker förändra den negativa stämpel ordet "rave fest" tilldelats, så det är bara att hålla modet uppe och se det positiva i att vi försöker förändra något till det bättre.

Patrik: Vilken är den bästa spelning du har haft hittills?

Paulina: Det är alltid den senaste, eller om mitt kritiska jag får bestämma så är det nästa ;)

Patrik: Sitter du i en studio byggd bara för det ändamålet eller är du en sån som hellre gillar att skapa musiken hemma?

Paulina: Jag har min studio hemma och det känns lugnande för om jag får ett infall att bara sätta mig en snabbis och fånga ögonblicket innan det försvinner så kan jag det.

Patrik: Hur kommer det sig att du har ett så stort företag som Motorola som sponsor?

Paulina: De tyckte att jag var en person de ville ha i sin målgrupp.

Patrik: Finns det några psy/goa trance artister du gillar?

Paulina: Javisst en hel drös, mest gillar jag det som kommer från Tyskland och Grekland som har mycket techno influenser.

Patrik: Kommer du göra något projekt tillsammans med någon annan artist i framtiden? Är det något planerat eller har du någon favorit du verkligen skulle kunna tänka dig jobba med?

Paulina: Ja det är lite projekt på gång, men första prioritet just nu är att bli klar med nästa album.

Patrik: Vad har du för mål i framtiden? Någon stor dröm kanske?

Paulina: Förutom musiken så studerar jag och planerna för framtiden är många och stora, så jag siktar högt och håller tummarna för att jag som gammal tant kan tänka tillbaka på livet glad och nöjd för vad jag uppnått.

Patrik: Rave/Trance/technoscenen i Sverige är fortfarande än idag till stor del väldigt underground i jämnförelse med länder som till exempel Storbrittanien och Tyskland. Vad tror du det beror på och vad tror du man kan göra för att få den mer accepterad? Vill du få den mer accepterad?

Paulina: Det beror ju på vad man menar med ravescen, det finns en scen för poptrans, eurotechno etc (och alla dessa beteckningar) som är accepterad och spelas på discon, uteställen osv som inte är speciellt underground varken i Tyskland eller Sverige. Medan tyngre grenar av musik som techno och psy som tar ett tag att sätta sig in i skapar sina egna klubbar och fester och därigenom blir underground. Men detta är ju ett fenomen för all musik, ta till exempel hårdrock så finns det en scen som är accepterad och spelas på mtv och radio, medan den tyngre skolan som till exempel black och speed återigen tar ett tag att förstå essensen av och då också blir underground eftersom den inte är så lättillgänglig. Vill man lyssna på dessa specifika stilar måste man hitta skivbutiker som har sortimentet och klubbar som kör musiken. Så det handlar inte om att få scenen mer accepterad, för personligen tror jag inte att dessa hårdare grenar kommer få ett stort genomslag bland majoriteten av befolkningen. Däremot när det gäller själva fenomenet "ravescenen" så är det viktigt att visa att den inte är så destruktiv som den ibland utmålas. Genom att sköta arrangemang seriöst och vara öppen att visa vad kulturen innebär så kan de personer som inte förstår musiken bilda sig en egen uppfattning, för det är ju okunnigheten som leder till rykten och negativa stämplar och inte musiken i sig självt.

Patrik Augustsson @ iemusic