Denna skiva och turnén sammanfattar Prodigys femton år långa karriär. Vad var avgörande bakom skivan. Är detta nu ett avslutat kapitel för Prodigy?

Liam: Kontraktet var redan från början skrivet så att album nr 5 skulle vara ett samlingsalbum. Och det var 1992. Då skrattade vi åt det för vi trodde inte det skulle hålla så länge. Men vi är alla förvånade att vi fortfarande sitter här.

Keith: Det är en riktig triumf för oss att ha gjort det. Och att vi har lyckats få så mycket kontroll över produktionen av skivan är riktigt kul. Vi tog oss verkligen tiden det krävde att få hålla i så många delar av det hela som utgör denna skivan, från låtval, deras placering t.o.m. ner till grafiken och bilderna. Denna skivan betyder väldigt mycket för oss.

Ge er bild av den perfekta situationen att uppleva Prodigys musik.

Liam: Jag måste nog säga att för att verkligen uppleva musiken som den är menad är nog konserten det ultimata sättet att uppleva den känslan vi vill nå fram med.

Keith: Men visst är det underbart med folk som sätter på våra låtar i bilen på väg till en skön fest. Bara så länge den där känslan får chans att förmedla sig snarare än texten, eller genom texten hur man nu än vill se det. Ja du förstår säkert.

Keith: Det är på scenen vi känner oss hemma. I direkt kontakt med folk. Det är där energin finns. Upplevelsen av att stå inför tusentals människor, den känslan gör oss hungriga på mer och denna energi sätter vi in i studion när vi kommer hem. Och på så sätt återvänder energin tillbaka till folket i form av nya låtar.

Liam: När jag sitter i studion visualiserar jag hur musiken kommer träffa, hur basen kommer attackera. Erfarenheterna vi får på scen går tillbaka in i musiken och ut igen, det är vad som driver oss i grunden.

Keith: Vi gör inte musik för Djs eller för dansgolven. Vi gör musik för oss och känslan av kontakt med folket på konserterna. Vi vill se oss främst som ett Liveband, resten är helt enkelt en skön bonus.

Prodigys musik har alltid varit svår att placera i en generell genre. Vilken genre är er?

Liam: Vanligtvis är det ju Journalister som vill dela in musik i genrer. Men allt som räknas för oss är att det inte är rent. Inte ren techno, inte rent ditt eller datt. Vi låter oss influeras av så mycket. Vårt sätt är att ta in det bästa vi vet och göra vårt eget av det.

Maxim: Det är ju också musikindustrin som vill placera musiken i fack för att lättare kunna sätta en etikett på det och sälja det. Precis som allt annat. Vi vill inte bli placerade. Vi gör det vi vill göra.

Keith: Det är alltid så när några börjar med sitt egna sound. Vi startade i dansscenen och i synnerhet inom ravescenen men den utvecklades till något som för oss inte kändes lika rätt som från början. Och det var nog faktiskt efter Roskildespelningen vi beslutade oss att gå vår egna väg, ifrån de andra banden och grupperna. För där kände vi att vi hade stödet från fansen, Energin var större än någonsin och vi byggde vidare på det. Livespelningarna blev viktigare än det andra för oss. Vi ville helt enkelt inte bli beroende av Djs. Det var början till att hitta en identitet i ett sound som verkligen var vi i en mening. Men inte avsiktligt, det bara blev så, musiken hade börjat leva sitt eget liv och kanaliserades genom oss. I slutändan är det oviktigt vilken kategori eller genre vi faller inom så länge det är vår musik vi spelar utan förbehåll.

Femton år har löpt sedan Prodigy startades. Med det i ryggen kan ni se er om femton år framåt?

Liam: Jag kan inte ens se mig själv om sex månader. Och vi är för spontana. Vi vet att vi har spelningar nästa år och planerar ett nytt album. Så långt vet vi. Men jag hoppas jag kan hålla på såhär för resten av mitt liv. Resa runt, spela inför massorna och göra mera musik. Det är detta jag älskar och behöver inget mer, många siktar stort och vill tjäna massor av pengar men jag är f#n helnöjd om jag bara får behålla håret i femton år till. Plötsligt sätter intervjun av i en diskussion mellan gruppens medlemmar i hur frisyrerna ändras eftersom man åldras och mognar när Keith tittar mig i kalufsen, hittar några grå strån och dräpande säger åt mig… -Better its turning grey than running away, -skrattar han hjärtligt och klappar mig på axeln!!

Prodigys musik influerade en stor rörelse på Internet med nya sätt att göra musik. Svenska duon Antiloop gjorde det möjligt för sina fans att lägga upp sina versioner och remixer av Antiloops musik på sin hemsida. Vad tycker ni om sådana satsningar på fansen.

Liam: Det är ett perfekt sätt. Med musikvärlden som den är idag kan man inte vara snål med sin musik. Man måste vara generös. Den lever sitt eget liv, ut genom dig till nästa lyssnare.

Keith: Tyvärr är det svårt med den girighet som industrin har att lyckas. Vi älskar tanken med fans som börjar som vi med att skapa musik i sina hem. och får en plattform att bygga på.

Maxim: Vi har faktiskt börjat bygga om vår hemsida och det du nämner kommer att bli ett stort projekt. T.ex. Göra det möjligt för folk att få ta del av Prodigys material och göra sina egna versioner av musiken. Det kommer att bli vackert.

Liam: Det är underbart. The Prodigy är väldigt mycket ett Internetband. Vi har ju en enorm feedback på vår hemsida via forumet. Sen att vi får anhängare från länder vi inte ens säljer skivor i eller kunnat uppträda hos live och ändå har dom Internetfanclubs. Sen så spelar vi överallt vi kan, finns det fans så kommer vi.

Liam: Jag pratade med en bandmedlem häromdagen i ett av Storbritanniens största band, och inte ens dom hade varit och spelat där vi hade varit.

Keith: Vi är inte selektiva på något sätt, vi spelar f#n varsomhelst vi får & kan. Vi åkte för några år sedan och spelade i Ryssland, innan spelningen gick vi ut på gatorna och såg folk sälja bootleg plattor för det finns inte att få tag på annat sätt. Musik finner alltid en väg och hur konstigt det än låter blir vi faktiskt glada att vår musik säljs även så, bara den når ut. Sen drog vi till Bosnien och var dom första där på typ sju år. Kidsen framför scenen är ju samma människor överallt, Libanon, Rumänien. Vi är där för deras skull och dom visar alla samma energi.

Prodigy har utvecklats sida vid sida med Ravekulturen, men anser ni egentligen att dom båda komma från samma rötter?

Liam: Det är definitivt delar av Ravekulturen som är inetsade i mitt huvud. Influenser och minnen som påverkar det man gör. I uppväxten påverkas man ju mycket av de miljöer man växer upp i. I början var det Six Pistols och rebeller som gällde sen tidig Hip-hop och Rap och det gick över i trotsen som fick näring av ravekulturen och dess vilja att få frihet att existera. Allt det påverkar min musik.

Keith: I början var inte ravekulturen så mycket utstakad som den senare blev, den fasades in i ett fack av folk som försökte tjäna pengar på den. Bilden blev snabbt ett coolt folk i speciella kläder, ansikten målade i Uvfärg och glowsticks. Ungdomar som lätt tar till sig denna identitet att gömma sin osäkerhet bakom släpper taget för ett flockbeteende. F#n vi bröt oss in i lager och skitiga utrymmen, släpade in ljudsystem och slet som djur, festade och smet sen från polisen. Och allt bara för att få känna friheten att festa som man själv ville helt spontant.

Det finns massor av osläppta låtar och singellåtar som inte går att få tag på längre. Kommer ni i framtiden släppa en collectors samling eller lägger upp låtar på hemsidan som man kan köpa och ladda hem?

Liam: Nu med Singles albumet lyckades vi få med några riktigt bra låtar och speciellt på dubbel cd utgåvan har vi även ytterligare med några gamla rariteter och roliga Liveinspelningar. Även det här håller vi faktiskt på med på nya hemsidan. Försöker komma närmare våra fans och bl.a. låten Death of the Prodigy Dancer kommer man kunna ladda ner till en början. Och det är bara början.

Intervjun gjord av Philip Assarson för Zero Music Magazine. www.zeromagazine.nu

Medverkande: Liam howlett, Keith Flint & Maxim (Keith Parson) ur gruppen The Prodigy.

Bilderna är tagna av Uffe @ Shangri La (från intervjun, pressfotningen samt konserten vid Lisebergshallen)

I Göteborg den 20 okt. 2005.



Philip @ Shangri La , Uffe @ Shangri La